Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. förridarn var dock snart på sina ben igen, men
med en uppsyn svår att skåda, och hans blickar sökte kungl.
löparn.
»Hvad grinar du åt, din befjädrade solvarg?» ropade
han till denne.
»Åjo,» svarade- kungl. löparn, »jag tyckte jag såg hur
hela det gamla systemet kastades öfver ända.»
»Det der har du tagit ur Aftonbladet, din fördömda
rabulist!» ropade kungl. förridarn; »men,» fortfor han,
läggande handen på sabelfästet, »om du vore värdig att
bära svärd, din arlekin, så skulle jag hugga öronen af dig.»
»Ä’ ni galna, karlar!» ropade Madaskan, kastande sig
emellan det gamla och det nya hofvet. »Låt ni det gamla
vara i fred; det nya blir nog gammalt det en gång och får
allt sin pers att dras med hvad det lider. Men att två
kronans embetsmän af samma rang. . .»
»Samma rang?» afbröt kungl. förridarn, »nehej, men,
kära moster, ty ...»
»Nå, hvad är skilnaden mellan en kungl. förridare och
en kungl. löpare?» inföil Madaskan; »jo, fyra spann, en
kusk och en kung.»
»Bravol Lefve Madaskan!» ropade skolmästaren och hela
kören stämde in, och Madaskan hissades och bars genom
hela våningen, och allt upplöstes i munterhet och försoning.
»Kom med mig, Emma, och följ med, herr sekter!» sade
en stund derefter Madaskan till de unga tu och förde dem
in i ett inre rum, hvars dörr hon sedan stängde.
»Ni hippetippar inté bra, ni rörde knappt på foten,»
började hon nu; »ni bara tisslade med hvarann, det var
annat som hoppade, kan jag tro. ’Och hjertat hoppar uti
mitt bröst, liksöm det vore brända munkar’, som det heter
i visan.»
Evers och Emma stirrade än på hvarandra, än på den
besynnerliga varelse de hade framför sig. De kunde icke
begripa, hvad det nu skulle bli af.
»Jag går alltid rakt på saken,» började hon ånyo. »Se
här två papper. Notarien Sjögren satte upp dem i går, och
bevittnade äro de. Det ena är ett gåfvobref på det här
lilla huset, som ger tre hundra riksdaler i hyra. Det andra
är på min gård vid Lilla Humlegårdsgatan, som ger sju
hundra; jag satte upp nya kakelugnar der i fjol. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
