Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett hemskt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du måste komma hem till mig en dag. Min hustru
är mycket musikalisk, och hon skall bli förtjust i dina visor.»
Jag lofvade komma. Den tiden hade jag en verklig
uppsjö på visor. Men jag glömde detta löfte. Kanske hade
jag icke gjort det, om jag förut sett bror S**s fru. Dock,
jag fick tids nog se henne. Det hade varit bättre om jag
icke gjort det; det vore då ett obehagligt minne mindre.
Någon tid hade förflutit, då jag på Regeringsgatan mötte
S**. Jag tryckte hans hand och bad om ursäkt för det jag
icke hållit mitt löfte.
»Annars bor jag der,» sade han, pekande på ett hus i
närheten; »vill du gå upp och dricka ett glas, så välkommen!»
Jag fördes genom en våning, dyrbart möblerad; allt
tillkännagaf ett nysatt bo. I förmaket mötte vi ett mycket
ungt, vackert fruntimmer, men det låg i de sköna
anletsdragen någonting ängsligt och dystert, som för bjert stack
af mot det öfriga.
»Det är min hustru,» presenterade mannen, temligen
vårdslöst; »säg till att man bär in punsch i mitt rum,»
tillade han genast, hvarefter han gick vidare, och jag följde
honom naturligtvis, ehuru jag helst sett att jag fått dröja i
förmaket.
»Du har en ståtlig fru,» yttrade jag, sedan vi slagit oss
ned i värdens rum.
»Storståtlig!» mumlade han med besynnerlig tonvigt.
»Hon är helt ung; har du länge varit gift?»
»Det är sex månader, tror jag.»
»Aha, således smekmånaden,» anmärkte jag.
»Smekmånaden, ja visst,» mumlade han ånyo, men med
samma obehagliga tonvigt.
Mer talades ej om värdinnan, och icke heller blef det
fråga om att sjunga visor. Efter någon stund tog jag afsked
och gick, utan att få återse värdinnan, hvilket hade till följd
att jag förlorade all lust att förnya besöket.
En dag — det var knappast fjorton dagar derefter —
blef jag icke litet häpen, när jag, vid genomögnandet af
dödsannonserna i en tidning, fick se, att grosshandlaren S**:s
»ömt älskade maka» stilla aflidit i en ålder af nitton år och
några månader. Det gör alltid ett nedslående intryck, när
en ung menniska, som man personligen känt, nedstiger i
grafven, men jag greps så mycket djupare deraf, som jag
då erinrade mig, att jag endast några dagar före detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
