Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men ni ville ej komma.»
»Ganska sannt... När jag vill tigga mig några fyrkar,
så lunkar jag sjelf åstad, och raskt går det.. . Hade jag
hästar och vagn, så ginge det ännu raskare.»
»Men det är väl något för mycket begärdt, att jag
skulle besöka er?»
»Ni menar, att det är synd om era hästar, som nödgats
trafva till Skinnarviken i detta svåra väglag, men alls ingen
synd om mig, som hvarken har hofvar eller skor?»
»Men ni visste väl, att jag varit sjuk?»
»Jag har både varit och är sjuk ... Jag har legat i
frossan hela våren... I dag är det min fridag, och jag
skulle ta in kina, om jag hade någon.»
»Stackars varelse 1» beklagade presidenten, med en blick
på den utmärglade gestalten.
»Sorgens beklagande undanbedes, herr president. ..
Det är snarare jag, som borde beklaga er, ty för det första
så lider ni af gikt, och för det andra så tigger ni af en
tiggare.»
»Min vän, ni glömmer...»
»Min vän 1» upprepade tiggaren, afbrytande presidenten;
»det ordet är en löstand med guldskruf i den förnämes
mun . . . den blänker alltid så inbjudande mot den fattige,
men guldet sitter orubbligt qvar i tandköttet... Jag sade,
att ni tigger af en tiggare, men jag skall äfven säga er
hvad ni tigger... Ni tigger af mig en balsam för ert sjuka
samvete, ni tigger af mig en åskledare emot den evige
hämnarens blixt.»
Presidenten spratt till, och den ångest, som i en hast
förmörkade hans bleka ansigte, gaf bekräftelse åt tiggarens
förmodan.
»Allt det der vill ni nu ha af mig,» fortfor denne; »jag
* fattig fan skulle gifva er hvad ni icke en gång för alla era
skatter kan köpa er! .. . Och ändå kunde ni fordra, att jag
skulle gå till er... Nej, jag tackar.. . Och om jag också
varit mindre beqväm af mig, så skulle jag likväl ha tänkt
så här: Det kan ej skada, att den rike och förnäme mannen
en gång med egna ögon får se, hur vi ha det här i
Skinnarviken . . . det kan ej skada, att han en gång får beträda
den klippgrund, på hvilken den stackars flickan i åratal
sprang med nakna fötter... det kan ej skada, att han får
sitta på ett bord, vid hvilket hon mången afton satt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
