Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan half sex hade Hvita Björnen infunnit sig på
Bicétre, der han precis klockan sex skulle möta Cambon
den yngre. Medan man väntade på denne, språkade man
oupphörligt om den blifvande grafvården. Cambon den
äldre, som sett mycket i sina dagar, hade många goda råd
och upplysningar att gifva i saken. Med en blyertspenna
gjorde han ett ganska genialiskt utkast, som gillades icke
blott af några andra sakkunniga gubbar, hvilka blifvit
kallade till rådslaget, utan äfven af Hvita Björnen sjelf, som
likväl var den kinkigaste bland alla. Han hade till och
med gått in på att Armand skulle få det vigtiga uppdraget
om händer, och det återstod blott att högtidligt meddela
denne förtroendet.
Men klockan slog half sju utan att’ någon Armand
Cambon syntes till. Hon slog sju, men ingen Armand
Cambon lät sig afhöra. Den unge guld- och silfverarbetaren
var känd af alla för sin punktlighet, så att hans frånvaro
nu gaf anledning till många nedslående gissningar, många
mörka aningar.
Hvita Björnen, billigtvis oroligare än alla andra, gaf
sig ej längre till tåls, utan lemnade Bicétre, tagande samma
väg som han visste att Cambon den yngre brukade gå.
Hvita Björnen mönstrade alla han mötte, men ingen af de
mötande liknade den han sökte. På detta sätt kom han
förbi porten till Jardin des Plantes.
»Aha, se Pivita Björnen!» ropade en röst från porten.
Denne stannade och upptäckte en i porten stående
mansperson.
»Hvad är det om?» brummade han.
»Snusar ni ännu lika mycket, monsieur Simon?»
frågade samma röst.
»Hvad behagas?»
»Eller, rättare sagdt, ur hvad slags dosa snusar ni, ty
jag tar för gifvet att ni ej, utan mitt lof, snusar ur min
silfverdosa?» fortfor rösten, i hvilken läsaren troligtvis
igenkänner vår gamle bekante, djurvaktaren i Jardin des Plantes.
Hvita Björnen, icke bevärdigande monsieur Mathieu
med något svar, tog ut steget för att gå vidare.
»Har ni träffat monsieur Carlion i dag?» frågade
djurvaktaren.
»Monsieur Carlion?» upprepade Hvita Björnen,
hejdande sig; »hvarför skulle jag träffa honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
