Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Debardören tror, att försynen icke gifvit honom denna
böjlighet för ro skull. Det är lika omöjligt för debardören
att gä »stilla och städadt» som det är för snäckan att
piruettera eller för ankan att gå graciöst.
Något som sårar blygsamheten ha vi likväl icke
kunnat upptäcka hos den vilde debardören, och vi tvifla
på att någon annan gjort det. Samma strålande glädje,
som utgör hans egendomliga prydnad, utgör också hans
skydd.
Hans barm är, vi bedyra det, så blottad, att en svensk
matrona skulle vid åsynen deraf få slag eller åtminstone
låtsa få det; men det rör sig, åtminstone för tillfallet,
så mycken oskyldig fröjd under de »liljekullar», att man
omöjligt har tid att tänka på meningen med schalar och
schaletter.
Dock, det finnes äfven på de franska maskeraderna
fruntimmer med sidenklädnipgar och dominos af alla färger,
hvilka gå »stilla och städadt».
Man finner dem ej på danstiljorna der nere, utan i
foyer’erna, korridorerna och logeraderna, det maskerade
nöjets ställen, de hemliga mötenas tysta verld.
Der skrikes ej, men hviskas; der sparkar man ej
hvarandra vid örat, men trycker hvarandras hand. »Stilla och
städadt» söker flickan sin älskare, »stilla och städadt»
hustrun sin amang. Der är också glädje, också nöje, men
en glädje som kanske kostar tårar, ett nöje som kanske
kostar blod.
Mer än en röd blomma på oskuldens kind har kanske
hvitnat, mer’ än en hvit blomma i Boulogneskogen blifvit
röd, innan följande dagens sol speglat sin sista blick i den
rastlöst flytande Seine.
Den rikt veckade sidendominon går likväl upp ända
öfver halsen, och den nyfikne dödlige ser ingenting annat
än siden och blonder. Anständigheten behöfver icke blunda,
fastän dygden gråter.
Vid anblicken af en fransk maskeradsalong kan man
derför med skäl säga, att medan de bättres laster »stilla
och städadt» sitta på raderna, tumlar de sämres glädje vildt
och tygellöst om på golftiljan.
»Ah, hvilken glans, hvilket lif!» utropade en lång,
smärt gestalt i pierrotkostym, hvilken, nyss inkommen i
den ofantliga operasalongen, stannat på öfversta steget till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
