- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
116

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Känner ni, i hvad förhällande Brutus stod till Cæsar?»

»Nej,» svarade Armand, förlägen öfver sin okunnighet
i romerska historien.

»Då röjer ert omdöme lika mycket er egen
skarpsinnighet som det bedrar konstnärns snille. . . Brutus stod i
spetsen för Cæsars mördare, och likväl var Cæsar hans
välgörare, ja, man pästär äfven hans far. . . Det var till honom
Cæsar, under det han kämpade mot mördarne, ropade:
»Äfven du, min son Brutus!» hvarefter han oförmögen att
längre försvara sig, bjöd sitt bröst åt mördarnes dolkar ...
Ja, det är mordets demon som ännu rufvar öfver Bruti själ,
det är det tryckande medvetandet af ett brott som böjer
hans panna, den stormande sjelfförebråelsen för en gräslig
otacksamhet som släcker elden i hans blick. .. Emellertid
finner ni, att äfven republikaner kunna begå rysliga brott.»

»Jag såg icke Richard den tredje på Delaroche’s tafla,»
svarade Armand.

»Hvad menar ni med det,» frågade hertiginnan,
förvånad öfver detta svar.

»Jo, jag ville se, om också han ångrar sitt brott, om
också han böjer sin panna och nedslår sina ögon.»

Hertiginnan betraktade den unge mannen med en blick
som röjde att hon förstod hans mening.

»Men der ser jag ansigtet på en mörderska, hvaråt
konstnären sökt gifva oskuldens lugn och martyrens
strålglans,» sade Armand med blicken på en annan tafla i
närheten.

»Ab, ni menar den yngre Scheffer’s bekanta tafla, ni
menar Charlotte Corday,» yttrade hertiginnan, närmande
sig detta stycke; »men, monsieur, ni kallar Charlotte Corday
en mörderska!»

»Ja, madame!»

»Hvad kallar ni då Marat?»

»Ett vilddjur i grymhet, utan tvifvel,» svarade
Armand; »men Marat förtryckte hvarken främmande folk eller
bedrog sitt eget, såsom Cæsar gjorde ... Efter hans död fann
man i hans gömmor en assignation på hundra sous, som
utgjorde hela hans förmögenhet, hvilket torde bevisa, att
han åtminstone ej riktade sig med statens medel, såsom
nutidens statsmän göra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free