Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beklaga honom för hans godtrogenhet och ljumhet, men
aldrig blifva fiende till min tappre kusin.»
Félix kastade en blick på Collette, väntande af henne
ett uttryck af beundran för denna med mildhet uppspädda
heroism, som hans ord borde innebära.
»O du dåre, du stackars enfaldiga barn,» ropade Collette;
»till hvilket folk har du ej sällat dig! Åt hvilka onda
makter har du ej försvurit dig I ... Du ställa dig i ett led
som Armand förnekar, kanske föraktar! ... Du tala om att
stå öga mot öga med den som, ehuru blott din jemnårige,
likväl kunde vara din far! . .. Hur skall han icke bedröfvas
och lida af din obetänksamhet! . .. Och dina föräldrar, dina
goda ömma föräldrar, dina syskon, dina vänner, för att icke
tala om mig, som kanske sörjer mer än alla de andra!»
Félix blef icke blott öfverraskad, utan äfven bestört af
Collettes ord.
Flamman på hans kinder började slockna och glansen
i hans blick aftaga.
Han blef orolig och dyster. Han vågade icke möta
Collettes blick.
»Ja, Félix,» sade Collette, »du önskar redan, att allt
detta vore ogjordt, du önskade dig vara flere mil härifrån . . .
Du gråter i djupet af din själ öfver att ej hafva lyssnat till
Armands råd och följt min varning.»
Félix, som af naturen icke fått mycket stål på sin lott,
började vanka af och an i den trånga kammaren, stötande
dervid emot stolar och bord, utan att känna stötarna.
Collette hejdade honom, fattande hans begge händer
och skådande djupt in i hans ögon.
»Du skulle vilja fly, om du kunde?» frågade hon.
Félix pustade och såg ned på golfvet.
»Men du kan icke fly,» fortfor hon, »ty du har bundit
dig med en ed, jag gissar det.»
»Ja, en ryslig ed,» mumlade han knappast hörbart,
»en ed hvars brytande bringar alla i förderfvet!»
»Jorden bär ingenting uslare än en menedare,»
förklarade Collette; »om du stannar, är du blott en vilseförd
svag varelse . . . Om du flyr, blir du en föraktlig menedare...
Olycklige, du har blott att välja mellan tvänne onda ting,
och du måste välja det minst onda och fördömliga.»
Den arme lyonesaren vågade ändtligen möta sin
älskarinna med en skygg, frågande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
