Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf förekommit mig, men detta hindrar mig ej att betala
resekostnaden, utan att ens se på räkningen... Vidare vill
jag minnas, att det var frågan om en viss grafvård, som...»
»Icke ett ord om grafvården, markisinnal» sade Hvita
Björnen med dof röst och svällande ådror i pannan; »icke
ett ord derom!... Det är hvarken om den eller
resekostnaden jag nu tänker tala med er... det är om något helt
annat, det bedyrar jag.»
»Men, min vän, hvad kan det då vara?» frågade
markisinnan med sin ljufvaste ton och under ett artigt
bemödande att befria sin arm från den grofva handen.
Men det var ett fruktlöst bemödande.
Icke ett helt markisat skulle hafva ryckt hennes arm
ur denna hand,
»Åbjo, det är bara ett par små historier,» svarade
Hvita Björnen.
»Ett par små historier, säger ni... och hvad handla
de om ?»
»Om två olyckliga vinhandlare,» svarade Hvita Björnen
till markisinnans stora öfverraskning, och troligtvis äfven
till läsarens.
TRETTIONIONDE KAPITLET.
Två olyckliga vinhandlare.
Markisinnan började tro, att en flykting från Salpetriére
satt bredvid henne, och denna tro lifvade hennes mod.
Förmodligen ansåg hon en tokig björn mindre farlig
än en klok.
Hon beslöt att behandla den tokige med all möjlig
varsamhet och mildhet.
»Jaså, två olyckliga vinhandlare,» upprepade hon med
innerligt deltagande; »men hur förhåller det sig då med de
stackars menniskorna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
