Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo visst, jag delar fullkomligt er öfvertygelse,»
förklarade markisinnan under verklig munterhet, ty
vin-dragarens galenskap var onekligen af något komisk
beskaffenhet.
»Ni föraktar då icke att bära de begge vinhandlarnes
namn?» fortfor galningen med sina komiska frågor.
»Förakta sådana namn? Hur vore det väl möjligt,
helst sedan ni, min hederlige vän, så mycket förordat dem?»
»Och ni lofvar att bära dem?»
»Ja visst... Men medgif, att två så betydande namn
på en gång icke äro det lättaste att bära... Jag förstår
knappast, hur det skall gå till.»
»Ack, det är lättare än ni tror,» försäkrade Hvita
Björnen, med en min så godmodig, att markisinnan nästan
kände medlidande med den stackars dåren.
Det enda som oroade henne var, att han fortfarande
höll sin hand på hennes arm, visserligen icke så hårdt att
det plågade henne, men, såsom man lätt kan begripa,
ganska besvärande i alla fall.
Det är icke för sådana händer sådana armar tillkommit
i verlden.
Hvita Björnen förde sin lediga hand ned i en af de
stora fickorna på sin otärgade, oblekta lärftsblus och
framtog tvänne små pjeser, med hvar sitt lilla handtag och
till det yttre hvarandra fullkomligt lika.
»Hvad är det der?» frågade markisinnan, som nyfiket
betraktade de begge pjeserna.
»Åb,» svarade Hvita Björnen helt vårdslöst, »det är
bara tvänne stämplar af jern, som vinhandlare använda för
sina likörkaggar, ty de göra äfven likörer, de beskedliga
vinhandlarne.»
Markisinnan kände dervid sin arm något hårdare
omslutas, och detta väckte ånyo hennes oro.
»Det går till på det sättet,» upplyste den erfarne
vin-dragaren, »att man först värmer stämpeln i elden till dess
den blifvit glödhet och sedan trycker den på botten af den
lilla kaggen ... Af de begge stämplar jag nu har äran visa
er bär den ena namnet Dudeffant och den andra namnet
Maugiron ... Begge äro, som ni äfven ser, af fingers längd
och nagels bredd . .. Kanske ni nu förstår, madame, huru
det går för sig att på en gång bära tvänne olyckliga
vinhandlares namn?» *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
