Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
lor. Vi upphörde att avhandla filosofernas borgerliga
livsföring och de numerära skiljaktigheterna dem
emellan samt enades slutligen däri, at! Kants kategoriska
imperativ och Fichtes viljefilosofi tillhörde humanismens
oförytterliga grundkapital, även om de kanske borde
räknas till den praktiska filosofien.
Ingenting beklagar jag så mycket som den korta tid
jag tillmätte åt detta ämne. Ett par vårmånader mellan
första och andra avdelningen i filosofie kandidatexamen
förslogo ju inte långt. Men under denna korta tid —
det var våren 1902 — upplevde jag en sak och deltog
i en annan, som båda bestyrkte detta beklagande.
Professor Harald Höffding vid Köpenhamns universitet höll
några gästföreläsningar i Uppsala angående filosofiens
kunskapskritiska grundproblem. Den exakta
formuleringen har jag glömt, men aldrig hans stilla, av
försynthet och fin humor präglade sätt att lossa de
spekulativa dogmernas bojor och öppna det filosofiska
perspektivet, inte heller den kultiverade, nästan farbroderligt
gemytliga danska humanism, som hans rynkiga och
slätrakade, vackert fula ansikte återspeglade. Någon
stor och originell tänkare var Höffding kanske inte, men
han var en trogen förvaltare av Kants kunskapskritik,
och hans arvsskötsel snarare ökade än minskade arvets
storhet. Georg Brandes kallade spydigt hans etik »en
etik för liberala valmansföreningen». Mot hans
religionsfilosofi har också en skarp kritik riktats, särskilt
mot hans definition av religionen som »tro på värdets
bestånd», vilken ansetts alltför allmän och mager. Men
slutkapitlet i denna religionsfilosofi med dess öppna och
fria horisont hör till det oförglömliga. På oss
dilettanter, som inte hade några aktier i de vises sten eller
tillhörde någon uppsaliensisk filosofskola, gjorde
Höff-dings föreläsningar och personliga uppträdande ett sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
