Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der Lara dog, der jordades hans ben;
Han fick ej hvila, han, bland sina fäder.
Men sofver lika djupt i sina bräder
Förutan ritual och marmorsten,
Sörjd utaf en, byars stilla saknad ställde
I skuggan mången kungssorg, om det gällde.
Förgäfves voro hot och goda skäl,
Förgäfves frågor, — ingenting hon sade
Om hvar och hur hon allting offrat hade
För en som var så litet huld likväl.
Hur hon fick honom kär? Ack, vi få skilja
På menskans kärlek och på hennes vilja.
Så litet huldP Den stränge bär kanske
På intryck djnpare än ni kan se,
Och högt hans starka hjerta slår, ju mindre
På läpparna man läsa kan hans inre.
Den kedja, som vid Lara Kaled fäst,
Var ej af den metall som träffas mest:
En vild historia, endast känd af tvänne,
Och aldrig fick man veta den af henne.
23.
Så lades han i mull. Invid det sår
Som bragte honom slutligen på bår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
