Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Erik Asklund: Tre prosadikter - Hem - Cigarrett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudet, pressar kinden mol det kalla skinnet och sluter ögonen; Ljuden
rinner genom huset, en hund skäller djupt nere i andra våningen,
högtalaren vrålar, ungen skriker, det susar från badrum och toaletter och
långt inne, långt borta hörs en flickstämma gnola den senaste schlagern.
Mörkret kommer, hon ser på möblerna, som suddas ut och försvinner,
på honom som nu är så långt borta från henne, på fönstret, som
långsamt förändras till ett stort, fyrkantigt hål med ett vitt kors över. Hon
ser allt detta och känner åter den där underliga känslan av att vara
borta, att stå vid sidan, vara inrangerad, instoppad i ett hem som är
deras om tre år, bland möbler som de inte äger, i en kärlek, som först
nu har fått sitt höga, moraliska syfte — sin lumpna värdering, sitt
hemska pris.
Cigarrett
Hon lade undan cigarretten och lät de mjuka vita armarna sjunka i
knät. Han väntade på hennes mun och hennes ord. Tystnaden sjöng
omkring dem. Från cigarrettens glödande spets steg en alldeles rak
strimma av rök mot taket. Den steg, blå och tunn, och askpelaren på
fatet blev större och större. Kaffet kallnade i deras koppar. Därutanför
svängde en lykta av och an i blåsten. Gardinernas mönster avtecknade
sig på den motsatta väggen som ett nät, vilket fångat deras skuggor i
sina maskor. Långt inne i mörkret tickade en klocka. Röken steg och
askpelaren föll plötsligt med ett fräsande ljud — det lät som en krevad.
Cigarretten var nära slutet. Hennes läppar behövde den inte. De väntade
— som tystnaden, som röken, som cigarretten själv, vars strimma av
blå, doftande rök steg från det glödande huvudet upp mot taket. —
Lyktan hade stannat på sin tråd, röken från cigarretten sjönk i längd
och blev till slut bara ett litet blått bål. Det hördes inte när hennes ögon
slötos, när läpparna skälvde till och armarna lyfte sig. En stor, sprakande
gnista föll från en cigarrett som väntat förgäves —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
