Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Tre generationer - G. S.: Ungt äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
fattargruppens signatur realism och moral,
är den senares oro och undran: ångest inför
livet, tvivel inför verkligheten.
Den av ämnet intresserade läsaren kommer
säkert att göra sina egna tillägg till eller
invändningar mot Holmbergs med stor
klarhet och skärpa upplagda studie. Man måste
först och främst beklaga att den inte helt
ryckts ut ur essaysamlingen och gjorts till
en bok för sig. Schemat kunde då ha utfyllts
med mera konkret innehåll, trycket av
generaliseringens tvångströja skulle ha lättats. Till
tidens svenska litteratur hörde, utom
åtskilliga jämnåriga till de skildrade författarna
som antingen följde samma paroller eller
gingo egna vägar, också — såsom författaren
själv framhåller — de fortfarande verkande
äldre diktarna: Heidenstam, Lagerlöf,
Karlfeldt, Hans Larsson med flera. Man frågar sig
om inte dessas senare produktion, i den mån
den ger nya direktiv eller står i växelverkan
med den skisserade utvecklingen, borde
behandlats. Holmberg utreder den nationella
viljans, den moraliska aktivismens historik under
åren kring kriget: den nya aktualitet
Heidenstams ”Ett folk” erhöll vid denna tid, kunde
kanske omnämnts. Och till den borgerliga
realism, som utvecklat sig i nära anslutning
till moralismen — en utveckling till vilken
i hög grad Per Hallström bidragit — och
som i romankonsten först på 1920-talet sätter
sina mognaste frukter, bör man givetvis
räkna Selma Lagerlöfs Löwensköldromaner
(”Anna Svärd” till exempel). Genom att den
mellersta författargruppen uteslutande får
representera samma idéer, det andra
decenniets, medges dessa författare ingen
självständig utveckling i tiden. Holmberg redogör
för religionens rehabilitering efter 1910;
det borde tydligt framhållits att denna
utveckling är en betydligt senare historia
än både viljans och verklighetens. Bland
exemplen nämnas den sympatiska
inställningen till troende människor (föremål för
Söderbergstidens löje) i Elin Wägners
”Svalorna flyga högt” och hedningen Vilhelm
Ekelunds förändrade inställning gentemot
religiös mentalitet i aforismboken ”Spår och
tecken”. Det hade förtjänat nämnas, att av
dessa två i allt väsensskilda böcker bär den
första årtalet 1929, den andra 1930: många
vindar hade utan tvivel blåst från 1910 till
Ungt äktenskap
Eva Berg: Ungt äktenskap. Serien
”Moderna unga människor.” Bonniers. 5: 25.
Titeln på denna just utkomna debutroman
är mycket oegentlig. Boken handlar nämligen
inte om ett äktenskap utan om ett
äktenskapsbrott.
Barbro Eks äktenskap är ett
högskoleäktenskap av den intellektuella, kamratliga
sorten. De-interiörer vi på bokens första sidor
få av detta äktenskap äro ganska trista: hon
sitter i ett rum och pluggar filosofi, och
Staffan sitter i det andra rummet och pluggar
historia, utom då de hjälpas åt i köket med
att torka disken eller sitta, ensamma eller
med mannens kamrater, och diskutera
intellektuella problem. Mannen lider av svårt
hjärtfel, och paret har redan av det skälet
måst inskränka på samlivet. Han är för
övrigt av naturen erotiskt tämligen
indifferent, och hos henne har driften
sublimerats i en intellektuell ambition av
respektingivande mått. ”Vi två ha vunnit vad bättre
är än ett långt liv, kärleksnätter och
småborgerlig livssyn”, så sammanfattar mannen
på ett ställe deras lycka.
Hon tror detsamma, tills hon på grund av
en tillfällig överansträngning blir tvungen att
resa till fjällen på en månad. Det är i april
och i det bländande solskenet över
snövidderna, där solbrända, halvnakna
livsdyr-kare susa fram på skidor, bleknar
minnesbilden av hemmet betänkligt. Den nya
berusande livskänslan inkarneras för henne i
den praktfulla apolliniska gestalten av
löjtnant Bolling, som fungerar som färdledare
och skidinstruktör på pensionatet. De
sammanträffa under filmdramatiska
omständigheter, varvid hennes slumrande erotiska
medvetande väckes av en kraftig stöt. Bolling,
som hon i mera nyktra ögonblick urskiljer
dess. Många anmärkningar kunde ytterligare
anföras — och komma troligen inte att
utebli: till den grad är Olle Holmbergs
framställning laddad av nya synpunkter och
uppslag, att den hela vägen igenom inbjuder
till diskussion. Hjalmar Gullberg.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
