- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
49

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Stig Almqvist: Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grunden för all sann och stor teater. Under
det sceniska förloppet förnimmes en
spänning mellan ett diesseits och ett jenseits,
mellan en skuld och en försoning.
Föreställningen lyfter åskådarna — församlingen —
över vardagens nivå upp till det absolutas,
renodlades och allmängiltigas rymd. Allt det
som vårt eget liv saknar, bildar det stora
teaterspelets innehåll. I oklara känslors och
vaga stämningars ställe brusa och låga
förhärjande lidelser; konturlösa hugskott och
obeslutsamma överläggningar bli skapande
och gestaltande idéer. Det tillfälliga och
likgiltiga stegras till nödvändighet och
väsentlighet — publikens upplevelse därav är det
eviga innehållet i all sann teaterkonst, därest
den är sitt ursprung trogen.

Den sceniske konstnären är sitt eget
material. Han kommer till repetition och
föreställning belastad med sina privata känslor,
tankar och stämningar. Han måste lösas från
dem för att kunna leva det övervardagliga
liv, som teatern fordrar. Den frigörelsen sker
i första hand med motspelarnas bistånd och
är ensemblens egentliga skapande gärning.
En föreställning kan lyckas endast på villkor
att de enskilda aktörerna verkligen förenas
i en innerlig gemenskap. Men en ännu
viktigare förening återstår. Teater är inte något
som försiggår på scenen, utan något som
tilldrar sig mellan scenen och åskådarrummet.
Om det förlösande uppgåendet i en högre
gemenskap inskränker sig till ensemblespelet
och åskådarna förbli passiva, så förlorar
föreställningen sitt högsta värde. Det är
nödvändigt, att publiken på ett befruktande,
skapande sätt spelar med. Varje
teaterbesökare måste därför medföra en bestämd
själslig disposition, komma trött på sin
vardag och längtande efter ett sannare och högre
liv, känna det, som om det berodde just
på honom, om föreställningen skall lyckas
eller ej.

Man behöver icke fördjupa sig i någon
analys av samtiden för att fastställa, att en
avgrund skiljer den sanna teaterns väsen från
nutidens hela mentalitet. Begreppen
"religion" och "gemenskap" sakna i det hela
realitet för våra dagars människor. Den
rationalistiska och materialistiska
världsåskådningen har berövat teatern icke blott
dess ursprungliga betydelse av religiös
handling utan också dess karaktär av högtidlig,
övervardaglig gestaltning av tillvaron; de
novellistiska livsavsnitt, som nu spelas på
världens scener, kunna anammas också i ett
tillstånd av full passivitet, liksom en film.
Världskriget, revolutionerna och den kaotiska
efterkrigskrisen föreföllo ett slag kunna
möjliggöra födelsen av en ny tragisk-religiös
teater, men därav blev föga. Det hände
visserligen, att tidens förvirrat tragiska
situation i en eller annan form reproducerades
på scenen, men då blott i sociologisk och
politisk version, icke i religiös eller
metafysisk; så var till exempel fallet med
Piscators teater. Och i och med att den moderna
scenkonsten vänt sig ifrån de stora tragiska
ämnena — gud, öde, försoning — har den
nödgats se sin sociala bas beskuren i en farlig
utsträckning; däri har betecknande nog den
socialistiska politiska teatern icke kunnat
medföra någon ändring, icke ens i
Ryssland, där Meyerholds scenkonst blivit en
angelägenhet för överkultiverade och
intellektualistiska konstnärer, icke för massorna.
En totalt förvärldsligad teater, som
principiellt avstår från att belysa tillvarons
metafysiska horisont, är strängt taget icke längre
teater. Den nödvändiga religiösa grundvalen
saknas.

Sådan är i korthet Fedor Stepuns
uppfattning av teaterns idé och dess ställning i
modern tid.

I väsentliga avseenden är nu filmen
teaterns motsats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free