- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
68

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Recensioner - Ragnar Svanström: Malbroug s'en va-t-en guerre...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


läsare, många läsare. Han vinner beundran,
men han vinner även respekt. Och så skapas
hans böckers succé. Hans arbeten höra i
England till dem, som icke blott historiker av
facket utan även bokförläggarna mottaga med
förtjusning. Och man frågar sig dystert, om
något sådant skulle vara möjligt på vår egen
bokmarknad.

Trevelyans arbete har blivit en av de
största engelska framgångarna under senare
år. Detta är ett mycket glädjande faktum och
ett intressant faktum. Men det är också ett
faktum, som ej enbart kan sägas vara ett
utslag av författarens eminenta förtjänster.
”Times Literary Supplement” yttrade i sin
recension av boken: ”Dull indeed and
disloyal to the past must the reader be who is
not thrilled by the story.” Med all min
respekt för Trevelyans ypperliga förtjänster
som historiker och min entusiasm för hans
konstnärliga ådra skulle jag vilja beteckna
detta uttalande som rent nonsens. För en
gångs skull har den ärade och med rätta
uppskattade tidskriften tillåtit sig en lapsus.
Jag kan av skäl, som ovan framhållits, mycket
väl tänka mig, att det finns folk, som lägga
boken ifrån sig oläst utan att därför med
nödvändighet behöva vara kulturella analfabeter.
Det fordras nu en gång för alla icke blott en
viss bildning utan även en speciell
inställning, en särskild mentalitet för att kunna
uppskatta och intränga i en bok som den
föreliggande. Man gör egentligen bara
författaren en otjänst genom att ständigt komma
stickande med det banalt onyanserade
slagordet om dess mästerliga art utan att tala
om på vad sätt dess mästerskap framträder.
Förvisso finns det många ställen —— och några
sådana skola i det följande framhållas ——,
som varje läsare med normal bildning och
normalt känsloliv borde kunna känna sig
gripen av. Men i första hand kommer det
dock an på det intryck boken som helhet gör.
Och som helhet ställer den stora krav på
sina läsare. Det länder den engelska
allmänheten till heder, att den varit villig att
möjliggöra dess yttre framgångar.

*



I den nu utkomna andra delen av ”England
under Queen Änne” för oss Trevelyan in i en
period, då England stod under krigsgudens
speciella beskydd. Det var den tid, då slagen
vid Ramillies och Oudenarde utkämpades och
Storbritannien skapades. ”There were giants
ön English earth in those days”, säger
Trevelyan. Där fanns sir Christopher Wren
och Swift, Defoe och Godolphin och hertigen
av Marlborough. Där fanns även tvenne
damer, drottning Anna, ”den stackars
kvinnan, av vilken två oresonabla folk väntade,
att hon skulle spela rollen av Elisabet av
England och hennes rival, drottningen av
Skottland, i en och samma person”, och ett
temperamentsfull! fruntimmer, Sarah, hertiginna
av Marlborough, som hade den för en kvinna
säregna tillfredsställelsen att dominera icke
blott landets första gentleman utan även
landets första lady. Lörd Macaulay hade på
sin tid många hårda ord att säga om hertigen
av Marlborough, och den store historikerns
ättling Trevelyan är angelägen om att
framhålla det oberättigade och futtiga i det
klander, som riktats mot honom av mängder
av tories och en stor whig. Trevelyans bild
av segraren vid Blenheim, Ramillies och
Oudenarde är ypperlig, på sitt sätt väl
oöverträffad, plastiskt utformad mot bakgrunden
av europeiska och inhemska förvecklingar.
Han ser i denne en av de verkligt stora
männen i Englands historia, en av dem, utan
vilka imperiet icke skulle ha kunnat skapas.
Han var Wellington och Castlereagh i en
person, en man av stora talanger och stora
passioner, icke felfri och icke heller fläckfri
men viljestark och generös. Han var mannen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free