Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Nils Bohman: Hur skall det gå med Pinnebergs? - Hjalmar Gullberg: Idyll och epigram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
arbetslös kontorist: Hilding Östlunds "Vi
stackars fattiga satar". Det finns mycket som
förenar de böckerna — humorn, optimismen
mitt i tristessen etc.
Många är de egenskaper, som gör Falladas
bok till en betydande roman. Men att fånga
dem i en formel är ogörligt.
Boken om Pinneberg är ett mikrokosmos;
det är världsskeendet i en fickspegel. Allt
som nu händer i Tyskland, hela virrvarret av
strömningar och strider: nazism, nakenkultur
etc., allt bryts i Pinnebergs prismor. När
historikerna en gång skall försöka ge en bild
av det nuvarande Tyskland och fått nog av
den förvirrande anblick, som diplomati och
politik erbjuder, dä hittar de i Falladas bok
vad som verkligen upplevdes av millionerna.
1 berättelsen om den arbetslöse kontoristen
hittar de ångestfylld mänsklighet, rättskänsla
och tro på framtiden mitt i egyptiskt mörker.
Vi får hoppas, att när de gör det,
situationen hunnit så pass ordna sig, att
Pinnebergs och Lämmchens leverne blir ett belägg
för att två rättfärdiga dock kan rädda Sodom.
Idyll och epigram
Lars-Erik Essén: Enkel högtid.
Bonniers. 2: 25.
Ebba Lindqvist: Lava. Bonniers.
2: 50.
Så predikade kinesen Lao-Tse i sin
tvåtusen år gamla vishetsbok: "Du skall förstå
storheten i att leva som ett barn. Du skall
förstå, att du har fullt opp, när du har livets
naturliga enkelhet." Och sannolikt är det
samma sak Lars-Erik Essén vill säga redan
med titeln till sin första diktsamling "Enkel
högtid". Man måste säga sannolikt, ty en
debutbok, svårare att komma underfund med,
får man leta efter. Vad poeten har på hjärtat
meddelar han minst av allt i form av klara
och koncentrerade sentenser. Det enda i svensk
poesi hans dikter på något sätt kan jämföras
med är Almquists underliga och ofta
underbara "Songes". Andligt barnasinne, mystisk
gudshängivenhet, visioner av svenskt
landskap i en lyriskt-musikalisk form som svänger
mellan det naiva och det bisarra — så kan
också Esséns "Drömmerier" karakteriseras.
Skillnaden är att medan Almquist nöjer sig
med ett suggestivt tema på några takter,
modulerar Essén i det oändliga. Hans bok
innehåller bara tolv dikter, men somliga av
dem svämma över alla gränser.
I detta musikaliskt-visuella versflöde, där
genuint svenska naturbilder ("Den vita, vita
herregården" | blandas med kosmiska
fantasier ("Astronomiska vårar"), finns en enhet,
en filosofi. Och på ett ställe i boken är den
utsagd enkelt och direkt:
allt som söndrigt är
på söndersliten jord
är ju helt hos Gud.
Raderna kunde gott ha stått hos Almquist.
Det är mystikens formel. Och det är typiskt
för poeten, att han finner den i barnets värld.
"Söndrigt leksaksarv" heter dikten i fråga;
den handlar om hur barnen skapa en sorts
sällsam högtid av den trasiga leksaksvärld
de fått i arv av de stora:
Men i andanom vi sågo klart
att långt inne i den gode Guden
sprattelgubben alltid ägt en själ
och vår nalle haft sitt huvud kvar —
och det var väl därför, fast nu söndrigt,
vi såg. att det ändå var helt hos Gud.
Storheten i att leva som barn är
diktsamlingens egentliga ledmotiv. Medan de vuxna
leka världskrig, har barnen för sig
"underbara och långt viktigare ting"
("Orientering"). I den kanske vackraste dikten, "Enkel
syskonring", skildras barnatillvaron som en
himmelsk preexistens, en lek på överjordiska
sommarängar:
Oss bekransade skönt
en barnslig fattigdom.
Inför tankar och ord
stod vi främmande.
Över hela den bisarra diktarvärld Esséns
poesi återger, står skimret av denna ojordiska
idyll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
