Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 48 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Einar Malm: Årets vackraste bok? - Sven Rinman: Dromomani

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— skärfolkets tilltagande bekvämlighet. Runt
hela Sveriges kuststräcka finns nu strängt
taget bara en ort, där sälen säkert uppträder
i sådana mängder att ordnad, regelbunden
jakt lönar sig. Det är Harstena i Gryts
skärgård.

LINDHOLMSSUNDET, HARSTENA. Teckning av Rolf Mellstrom.

Sven Barthel, som luktat på luften i många
trevliga trakter, har underkastat sig den helt
visst angenäma mödan att under olika tider
av året följa Harstenafolkets liv och leverne,
och frukten har blivit en lika saltfrisk som
lärorik blandning av reportage och
kulturhistoria. Att Albert Engströms bok om
Gotska Sandön mer eller mindre medvetet
föresvävat Barthel är tydligt men förklarligt:
miljön är ganska likartad i sin tranosande,
blåsiga primitivitet. Barthel har emellertid
fullt självständigt upplevat sin
Harstena-sejour. Med snuggan i mungipan, det
tvärsäkra iakttagarögat vaket på glänt och den
riktiga vokabulären alltid redo har han
kastat sig in medias res och genast känt sig
som hemma i det lilla "kommunistiska"
säl-jägarsamhället, som i stort sett är en orubbad

gammalsvensk skärgårdsidyll, kringbrusad av
okuvliga element. Liksom Engström låter
Barthel skildringen löpa som den vill —
fakta och lyrik, forntid och nutid,
verklighet och anekdot avlösa varann utan märkbar
plan. Men inte en sekund har man tråkigt.
Än sitter man i skåren på vårsträcket och
insuper ali aprilmorgonens havspoesi, än får
man en liten historisk eller etnografisk
lektion i form av utdrag ur bypapperen. Som
sig bör ägnas mesta uppmärksamheten åt
säl-j akten — klubbslakten ute på bådarna, där
många tusen gråsälar kunna samlas, och
harpunjakten på den i vattnet stående
"sovare-sälen". Skildringen av ett sälslag i
vinter-gryningsmörkret är i ali sin korthet stor,
kärv, blodmustig epik. Överhuvud har Barthel
en lysande förmåga att koncist, sakligt,
dramatiskt och samtidigt oändligt känsligt
förmedla årstidsbetonade naturstämningar och
folk- och djurlivssituationer — en rask,
vederhäftig reporter och krönikör, en
skarp-ögd, tvättäkta naturpoet, som man endast
velat ha mycket mer av.

Barthels i och för sig utomordentligt
målande text ackompanjeras och förtydligas
yttermera av Rolf Mellströms kongeniala
färgplanscher och teckningar, som ha de
riktiga färgerna, den rätta sältan. På ett
ytterst lyckligt sätt har Mellström förenat
kärleksfull realism med konstnärligt svep.
Han har fattat sin uppgift ej endast som
konstnär utan i lika hög grad som
kulturhistorisk inventerare. Förlaget har kostat på
boken en i förhållande till dess pris
utomordentligt dyrbar och smakfull utstyrsel.
"Harstena" måste helt enkelt vara årets
vackraste svenska bok. Einar Malm

Dromomani

Eyvind Johnson: Regn i gryningen.
Bonniers. 5: 75.

Herman Fax, son till en omedelbart avliden
sexton års flicka och en luffare, tas om hand
av fattiga morföräldrar, sättes i lanthandel,
kommer till huvudstaden under gulaschtiden,
sitter på kontor, där han lugnt avancerar,
blir gift, får barn och egen villa samt bridge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>