Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner - Anna Lenah Elgström: En kritiker som diktare - Åke Thulstrup: Det svenska arbetets ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
fullödigt uttryck som i den lilla dikten: "Ett
barns andedräkt":
Ett barns andedräkt
när det stilla sover,
är det lätta fjärrspelet
på evighetens orgel.
Dör det ett ögonblick bort
lyssna vi äldre
andlöst oroliga i tystnaden.
En suck. Ett litet bröst häves,
och åter spelar evigheten
i förgängligheten.
Det är denna kosmiska känsla av livets och
dödens hemlighetsfulla samhörighet i en stor
och gåtfull menings tjänst, detta religiösa
allvar utan ali religiös dogmatik eller salvelse
som i vissa dikter ger det lilla formatet ett
innehåll av stor och klangfull ton. Diktaren
Schiller liksom kritikern Schiller
karakteriserar sant och vackert sig själv i en dikt
— för lång att citeras i sitt sammanhang —
vars slutrader lyda så här:
När jag är död
och läpparna stelnat
i dödens likgiltighet,
skall den förtrogne,
den fåkunnige
(enligt bibelns mening)
ur deras form stava ordet: Herre.
Att efter förmåga och förstånd vara
livsmeningens, det stora sammanhangets tjänare —
kan det sägas något bättre om en människa
eller en diktare? Att Harald Schiller på några
ställen i sina dikter om kärleken och döden
får oss att gripas av detta ideals höghet och
frid är i alla händelser det bästa undertecknad
kan finna att säga om dem!
Anna Lenah Elgström
Det svenska arbetets ära
LUDVIG NORDSTRÖM: På stället marsch —
uppbrott! Bonniers. 7: 50.
Det har många gånger betonats, bland
annat i denna tidskrift, att Ludvig Nordström
utför en särdeles gagnelig gärning, när han
söker väcka till liv ett allmänt, folkligt
intresse för vårt näringsliv och dess problem.
Det är utan tvivel nyttigt att få höra lite om
hur det arbetas ute i bygderna, det må vara
på bondens teg, bland skogsavverkarna eller
i sockerfabriken. Nordström kan skildra allt
detta på ett särdeles åskådligt sätt, och han
gör det med en medryckande kärlek till ämnet.
Det ligger ett program bakom de glödande
kärleksförklaringar författaren implicite ger
till alla vårt lands arbetande direktörer,
ingenjörer, arbetare och jordbrukare. Författaren
tror, att alla dessa olika skikt av produktivt
arbetande människor mer och mer har
tillägnat sig en enhets- och helhetskänsla. Den
sätter spår i deras umgänge med varandra,
främst i det nya förhållande mellan arbetare
och arbetsgivare, som Ludvig Nordström
särskilt pekar på. Det programmatiska i Ludvig
Nordströms arbete består i ett inskärpande av
den nya helhetssynen och ett avvisande av ali
teoretisk debatt om äganderätts- och
produktionsförhållanden. Liberalism och socialism
betecknas som "barnsjukdomar", som man
växer ifrån.
Enhets- och helhetskänslan vill Ludvig
Nordström utsträcka långt utöver den egna
nationens gränser. Hos författaren förenas en
nationell känsla, som nästan förtjänar
beteckningen lidelse, med en lika övertygad tro på
de olika nationernas samhörighet inbördes.
Även nationalismen torde på detta sätt
förvandlas till "barnsjukdom". Kvar blir endast
arbetet samt dess produkt: rikedomen. Men
inte den "ojämnt utströdda, inkoherenta,
individuella rikedomen, utan den hela jorden
täckande världsrikedomen".
Ludvig Nordströms framställningssätt är
väsentligen lyriskt. Han är själv intensivt
inspirerad av sitt ämne, och hans entusiasm
fortplantar sig till läsaren. När vi läser om
"industrin som folkledare" får vi en aning om
vad som på de sista hundra åren har gjorts
i detta land för fattigdomens avskaffande. De
synpunkter författaren härvid anför är mycket
berättigade. Det är därför inte alis
nödvändigt att tillerkänna åtminstone vissa grenar av
vårt näringsliv förtjänster, som det inte äger.
Var och en vet, att en väsentlig del av vårt
näringsliv har bragts till blomstring i hägnet
av tullskydd. Här skall inte alis diskuteras,
i vilken mån denna politik har varit berättigad
eller gagnelig för landet som helhet. Jag vill
bara anmäla en liten reservation mot
författarens påstående, att en av våra mest tull-
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
