Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Ragnar Svanström: Engelsk samtidshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK SAMTIDSHISTORIA
Obestridligen kännetecknas emellertid
Baldwin av en egenskap, som i mångas ögon
gör honom mer förtroendeingivande än de
flesta — han förändrar sig ej. Han tänker,
skriver, talar och tror så som han alltid gjort.
Han är konservativ och menar med
konservatism, att bara man i alla väder håller fast vid
England och det engelska, så reder man sig
nog. Ingen kan såsom han utlägga den
mystiska tron på England, dess historia, dess
institutioner, dess anda. Våra dagars
engelsmän lyssna också till honom ungefär som
viktorianerna lyssnade till Palmerston, med
vilken han har en hel del gemensamt. Stanley
Baldwin brukar uttrycka sig på följande sätt:
"Låt oss förbli vad vi äro. Låt oss inte ta
efter andra... Vi kunna respektera vackra
egenskaper hos andra nationer. Men det
innebär inte, att vi måste förneka oss själva. Jag
tror, att vi med vår kärlek till friheten och
vår vördnad för lagen och för individen skola
kunna uthärda alla de prövningar, som
framtiden bär i sitt sköte, ja, utgå ur dem som ett
större och starkare folk än vi tidigare voro.
Glöm inte att det finns frihetsälskande män
och kvinnor i varje land i våra dagars
Europa. Man gör sig knappast någon
föreställning om hur ivrigt de blicka upp till vårt
land som frihetens sista borg, en klippa, som
står mitt ute i strömvirvlarna .. ."
Citatet är hämtat ur en samling tal, som
utgavs i slutet av förra året.1 Den erbjuder
inga överraskningar. Men den som läst den,
har fått en ganska god föreställning om Stanley
Baldwins skaplynne. Han vet, att den brittiske
premiärministern tycker om att läsa, helst
antika och engelska författare, Thukydides
och George Macaulay Trevelyan, Platon och
mr Priestley. Han vet, att Baldwin älskar det
engelska landskapets skönhet — "the wealth
and the glory of England" — och att hans
umgänge med dess historia är givande och
förtroligt; han ser på dess stora män ungefär
som gamla vänner. Han vet dessutom, att
den konservative partiledaren verkligen håller
av engelsmannen. Baldwin kommer
understundom med fyndiga och ganska djuptänkta
formuleringar :
"The Englishman", säger han i ett
sammanhang, "is a man who never grows up, for he
preserves into låte life that intense reticence
of masculine adolescence. The things that lie
too deep for tears we seldom speak of."
Han kan också uttrycka sig enklare. Han
karakteriserar på ett ställe en man han känt
som "a great, glorious, jolly human being".
Så, menar Baldwin, skola engelsmännen vara
beskaffade. Om honom själv kan sägas, att
han äger åtminstone en av de egenskaper
han här åsyftar, nämligen mänsklighet.
1 STANLEY BALDWIN: This Torch of
Free-dom. Hodder & Stoughton. London 1935. 12 s. 6 d.
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
