Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Holger Ahlenius: Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
strejkbry taren är då knappast en människa
och i varje fall en brottsling.
Men Martin Koch hemfaller varken åt restlöst
deterministisk miljöuppfattning eller åt
idealisering av arbetarna. Det är inte bara fattigdom,
arbetslöshet, olycksfall eller sjukdom som lura
på storstadens proletariat utan också det
moraliska förfallet. I sista hand kunna inga sociala
reformer ersätta den individuella
karaktärsstyrkan, det personliga ansvaret. Den svage
och kräkaktige sjunker i kriminalitetens träsk
som Blöt-Lasse, alltid full av revolutionärt och
kvasireligiöst munväder. Vid denna tid, då den
anarkistiskt färgade ungsocialismen ännu var
en faktor att räkna med, kunde dock
"handlingens propaganda" fresta även en av de
bästa som Pelle Vesterberg, då arbetsgivarna
drivit honom till desperation. Mot de
tendenserna sätter Martin Koch upp den trygge och
fetlagde fackföreningspampen, uppfattad med
humor och sympati. Han företräder den form
av handling som kallas underhandling. Han
ser mänskligt på motståndaren och påvisar
våldets meningslöshet. Martin Koch inskärper,
att klasskampen ter sig trist och hopplös även
i lönekonfliktens skepnad, och han låter en av
sina huvudfigurer komma till insikt om att
hatet och de starka affekterna äro
svaghetstecken. Att segt och tålmodigt verka för att
lagen ändras, är den enda framkomliga vägen.
"Lagen ä sådan–vi måste lyda, annars
tar polisen oss.–Vi ska försöka att ändra
lagen så att de blir lite bättre för oss också
nån gång. Men vi måste vara mycke försiktiga.
De går inte fort", säger en arbetare till sin
son (sid. 243 f.). "Respekt för gällande lag
men frihet att kräva en bättre", hade det hetat
hos Geijer.
Nu kan allt detta verka snusförnuft. Då
innebar det ett ställningstagande, som var
betydelsefullt och långtifrån självfallet. Martin
Koch förblev den humana och reformistiska
linjen trogen. Han är alltid och allestädes
moralist — även där han är naturalist som
konstnär och berättare.
Bolagsväldet och dess hänsynslösa
härjningar i de norrländska skogsbygderna
skildras med agitatoriska överdrifter i
"Timmerdalen". Olycksfallen i fabrikerna illustrera den
upprörande bristen på skyddsanordningar. I
Sundsvallsstrejken, organisationssträvandena,
1899 års strid om föreningsrätten, konflikten
vid Sandöverken 1907 — överallt följer Martin
Koch arbetarnas kamp med helhjärtad
sympati. Men även här bemödar han sig hela tiden
att göra motståndaren rättvisa. Curry
Treffenberg, ryktbar landshövding och det
patriarka-liska samhällets temperamentsfulle talesman
anno 79, anstränger han sig enkom att förstå
och förklara utifrån tidsförhållandena och den
miljö han tillhörde. Idealitet och rättsprinciper
kunna ikläda sig skiftande skrud, men Koch
menar, att de äro livsvillkor för varje folk.
Någon skönmålning av proletariatet framträder
inte heller här. Den moraliska forsumpning,
det ungdomsförfall, som i industrisamhällena
dväljes vid sidan av en ansvarskännande och
målmedveten arbetarrörelse, får alltjämt sin
beskärda del. Gerhard Brand har vuxit upp i
storstaden och infångats av ungsocialismens
revolutionära och vulgärmaterialistiska
förkunnelse. Han utvecklar sig till en högljudd
frasmakare, som alltid sticker sig undan då
det gäller allvar, en skrupelfri cyniker, som
oberörd går sin väg över förförda
arbetarflickors lycka. Det blir till sist han som
förråder Bernt Andersson, då denne under
Sandö-kravallerna förlorat behärskningen och förlett
kamraterna till våldsdåd. Bernt Andersson är
eljest i allo en kontrast till Gerhard Brand.
Han har generationers sunda bondblod i sina
ådror och är en solid, bottenärlig och
karaktärsfast idealist. Detta motsatspar är paret
Blöt-Lasse—Pelle Vesterberg i ny inkarnation.
Till Bernt Andersson och hans likar anknytes
här en gryende nationell känsla, som skulle bli
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
