Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Margit Abenius: Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLARA J )HANSON
ligheten kommer att delas upp i "själsfolk och
maskinfolk", något som ju i dessa dagar på
det mest bokstavliga sätt har besannat sig.
Och även nu, i de fruktansvärda tiderna,
händer det någon ytterst sällsynt gång, att man
får se K. J: s signatur under en artikel i något
av indragningsmakten hotat blad. "Makten och
ordet" hette en. Makten, vars vederstyggliga
ansikte och pompösa språk vår tid har fått
möta naket.
»
Dagskritik är en efemär, osmaklig och
uppslitande syssla och författarna (förmodligen
"nervösa som en bondhäst") tror sannolikt att
kritikerna "lika gärna kan tänkas hemfallna
åt humana själsrörelser som en automobil
angripen av mjältbrand". Så småningom gick
det i varje fall så att K. J. tröttnade på att
bidra till "det förströdda livets annaler" och
drog sig tillbaka till tystnad och ensamhet.
Hennes begåvning har många sidor och säkert
var det av inre nödvändighet som hon
tvingades låta den grundliga, djuptänkta, diktande
forskaren i sig komma till utveckling. Ett
resultat av den tysta verksamheten blev den
stora utgåvan — tillsammans med Ellen
Kleman — av Fredrika Bremers brev, i fyra band
och försedda med kommentarer av K. J. Att
detta verk är en litteraturvetenskaplig bragd
står väl ganska klart; att det inte är mer prisat
och berömt är en skam för vårt vittra liv men
kanske också ett kriterium på verkets halt och
värde. Här har med lycklig forskarmöda
samlats största delen av de rika, älskvärda breven,
strålande av outtömlig kärlek till människors
barn och minsta kryp på marken, av godhet och
högsinne, fyllda av världsfamnande
pioniär-tankar, av andens äventyr och själsliga
kontakter med snillrika män och kvinnor i gamla
och nya världen, och som komplement till detta
flödande ljusa avtecknar sig de mörkt
skarpskurna kommentarerna, ofta riktiga smycken
av väsentlig stilkonst, själfull tolkning och
djup kunskap. Stilistiskt har K. J. kanske
aldrig nått högre än i dessa kommentarer och
deras fortsättning i "England om hösten 1851"
och "Det unga Amerika". De är en nästan lika
givande läsning som själva breven. Allt
samverkar här till ett lyckligt resultat: bakom
kommentarens anspråkslösa form kan författaren
dölja sig själv, och föremålet är en högsint
och alltigenom själsaristokratisk kvinna och
demokrat med denna ädla optimism som K. J.
själv inte äger men ändå älskar och behöver.
Miljöer och individer i dessa brevkommentarer
har en utomordentligt skarpskuren tydlighet:
det bremerska familjelivet, de amerikanska
kretsarna, den romantiska miljön i Uppsala,
allt får en brännande individualitet, och de
psykologiska sammanhangen klarnar under
den skarpa blicken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
