Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Lill-Backen, som bildar avslutningen på denna
egendomliga bok: i den gestalten inkarneras
det som Therman anser vara värt att leva och
sträva för: ett hjärtelag, som förnekar den
krassa världens räknesätt, och som när läraren
förkunnar att två pius två gör fyra, gäckande
blåser fem drillar på flöjten: "Det är den
femte tonen som är det enda nödvändiga."
En romantiker, en spelman och pilgrim på
samma gång, uppenbarar sig i "Hjärtats seger":
en bisarr och konstnärligt ofullkomlig
diktsamling men likväl inte utan intresse i sin
egensinniga, på samma gång sträva och innerliga
karaktär. Johannes Edfelt
Ja, så kan det gd
GÖSTA CARLBERG: En riktig människa.
Bonniers 1941. 9:—.
Om jag inte misstar mig, ha uppfostrans
ooh föräldramyndighetens problem redan
tidigare stått i centrum för Gösta Carlbergs
intresse. Från sina utflykter till fjärran länder
och tider har han med årets bok vänt hem till
den svenska småstaden Åköping och låtit denna
utgöra ramen till de två parallella
uppväxthistorier han har att berätta. Själva
småstadsidyllen är given med en småputtrande, lite
snirklad förnumstighet och ett tillvaratagande
av det pittoreska, som anslår gamla välkända
strängar men också gör att anrättningen
överhuvud slinker ner — så länge man inte smakat
för mycket av den!
Fattigkvarterens kvinnliga skvallersocietet
framträder starkt i teckningen av miljön och
spelar en roll i själva berättelsen. Författaren
döljer inte sin skadeglädje då den står där
med lång näsa på sista sidan. Det hela har
ju gått ut på just detta: att visa hur orätt
folk vanligen har i sitt bedömande av förment
goda och förment dåliga hem och deras
betydelse för barnens fostran till riktiga
människor. Till den ändan har Carlberg ställt upp
två skolexempel på respektive god och dålig
uppfostran, och för att inte läsaren skall
förbryllas i onödan har han på gammalt gott
predikantmanér målat det ena i skiraste vitt,
det andra i mörkaste svart, medan den
enfaldiga och förstockade omvärlden naturligtvis
gör vitt till svart och svart till vitt hela boken
igenom. Sådant är schemat i all dess naiva
förenkling, men det skall erkännas, att där inom
rymmas inslag av övertygande om också
överkommenterad psykologi och fragment av
humo-ristisk-sentimental berättarkonst, som dock i
anmälarens tycke är alltför hjärtnupen och
i bokens senare partier övergår i rena
söndagsskoleberättelsen .
Gubben Nilsson har blivit förvandlad, säges
det. Så länge hans Augusta levde var han
hänvisad till toffelhjältens lott att domdera på
krogen, under det att hon genom stönanden
och jeremiader tvingade deras ende son att
alltid hänga henne i kjolarna och bokstavligen
älskade ihjäl honom med sitt skräckfyllda
mödratyranni. Men nu behöver gubben inte
längre supa sig full för att hävda sig. Augusta
är död, döttrarna utflugna, och han har sin
lille dotterson Roland att ta hand om och leva
för. Han blir en aktningsvärd medborgare med
regelbundet arbete och sund självkänsla, och
han uppfostrar pojken med en gränslös kärlek,
som han inte lyckas dölja under dagligt
små-gruffande. Roland har sin frihet att leka och
rasa, att vara barn medan han är barn, och det
ställs inga orimliga krav på honom.
Förhållandet mellan pojken och morfadern och deras
gemensamma äventyr är man till en början
benägen att kalla både roande och rörande,
men i längden blir det alltför sirapssött.
Författarens egna utläggningar komma allt tätare
och drypa alltmer av salvelse. Roland är redan
från barndomen en liten hjälte, som räddar en
kamrat från att drunkna, och han utvecklar
sig till den idealiske skolgossen med premium
och idel stora A’n och med bevarande av all
sin friska pojkaktighet; till slut står han där
som "en riktig människa", framgångsrik i allt
och med "oförstörda lyckomöjligheter", som
det heter. Författaren tycks mena, att en starkt
bidragande faktor härvidlag varit, att han
aldrig haft någon mor som brytt sig om honom!
Desto sämre har det gått för skolvaktmästare
Grens Linnéa. Hon växer upp i ett välbärgat
hem och har både mor och far, men
äktenskapet är söndrat och trasigt. För sitt
nederlag i den äkta sängen söker fadern tröst i det
yttre skenet, i social prestige, högfärd och
pretentiös halvbildning. Dottern drives med
alla medel till prestationer över hennes
förmåga. Hon blir kvarsittare i skolan, och ju
svårare hon har att reda sig i verkligheten,
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
