Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Fredrik Böök: Drömmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
DRÖMMARNA
Det finns mänskor, som påstår att de aldrig
drömmer. Sannolikt betyder det bara, att de
ägnar ytterst litet uppmärksamhet åt sina
drömmar, att de glömmer dem så fort de
vaknar. I själva uppvaknandets ögonblick kan
man nämligen ofta erinra sig en hel del ting,
som fläktar bort för alltid, om de inte genast
hålles fast. Den som väl en gång har börjat
intressera sig för drömmarna, kommer snart
att konstatera att han drömmer mycket mera
än han någonsin skulle ha trott. Varenda gång
han vaknar ur nattsömnen, finner han sig dyka
upp ur en otydlig och snabbt bleknande
föreställningsvärld. Det är bara när synerna varit
ovanligt klara och intensiva samt förbundna
med starka känslor och stämningar, som de
självmant tränger sig på den vakne.
Den primitiva mänskligheten har tillskrivit
drömmarna en mycket stor vikt: Gamla
testamentet är fullt av berättelser om märkvärdiga
drömmar, i de isländska sagorna återges de
ständigt med kraft och åskådlighet, och
urtidshistorien hos alla folk vet alltid att förtälja om
sällsamma drömmar, som bebådat
världsska-kande händelser och mänskoöden. Att
drömmar betyder något, det är en övertygelse som
uppstår spontant hos de flesta, och årtusendena
igenom har det skrivits drömböcker, som lär
bort konsten att tolka dem. De trycks
fortfarande, och de har i all stillhet sin publik;
ARTHUR CHRISTENSEN: Drømme. Iagttagelser
og Undersøgelser. Ejnar Munksgaard.
København 1941.
de innehåller än i dag ungefär detsamma som
Artemidoros’ berömda grekiska "Drömbok",
som är ungefär samtidig med Nya testamentet.
Den urgamla vidskepelsen står kvar på samma
punkt och föråldras aldrig.
Men det hindrar inte att den plötsligt kan
få nya former av vidskepelse till medtävlare,
och det är just vad vår tidsålder har upplevt.
Medan avkomlingarna av Artemidoros’
drömlära ännu bevarade sin makt över naiva sinnen,
har de bildade samhällsklasserna — man får
väl kalla dem så, ordet intellektuella vore inte
alltid på sin plats — gått åstad och korat sig
en ny profet och drömtolkare, Sigmund Freud.
Han förvärvade sig en auktoritet som
överträffade den som Josef ägde i Egypten. Det
var inte nog med att han kunde upplysa
människorna om vad deras drömmar betydde, han
tycktes i likhet med profeten Daniel också
kunna bestämma drömmarnas innehåll bättre
än de drömmande själva. Nebukadnesar hade
på sin tid glömt bort sin besynnerliga dröm,
och det var följaktligen inget under att de visa
kaldéerna inte förmådde tolka den; av Daniel
fick härskaren besked om både vad han drömt
och hur det skulle utläggas. Freud utförde
strängt taget samma konststycke: han
övertygade sina offer, att de alls inte drömt om
paraplyer och kyrktorn och trappor och
vandringar genom rum, utan om helt andra ting,
och rodnande av blygsel — i vissa fall även
utan att rodna — erkände de att han hade
rätt. Till detta lyckliga resultat kom han genom
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
