Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Pehr Henrik Törngren: Den yttre och den inre Charles Morgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
■drar sig så att säga i lufttomt rum ooh att
Lewis’ och Julies kärlek svårligen kommer att
tåla vardagslivets prosa: på bokens sista sidor
går de till sitt nya gemensamma liv "med en
förtvivlan i hjärtat som inte bådar gott". Den
sortens kritik har tappat ur sikte Morgans
egentliga budskap; han är inte intresserad för
att ge happy ends eller motsatsen. I "The
Fountain" har han skildrat ett
kärleksförhållande som går djupare än närhet och
skilsmässa, djupare än lycka och olycka, djupare
än lust och nöd. Han går ännu ett steg längre
i "The Voyage" genom att göra
kontrahenterna så olika till karaktären att knappast
någon annan likhet än den mellan deras
visioner blir kvar. I "The Empty Room" är den
dialektiska spänningen i en dylik kärlek
ytterligare stegrad till nästan tragisk intensitet. I
denna lilla volym, ett romanlitteraturens
kammarspel, har Morgan tagit sig före det värv
som alltsedan antiken varit diktarens djupaste
gärning: att tvärs igenom tillfälligheternas
slöja skåda det mänskliga ödet.
Syftet med dessa rader är inte att hävda
att Morgan är en stor diktare — det må andra
göra som förstår den saken bättre — utan att
fästa uppmärksamheten vid honom som
psykolog, som kännare av det innerst mänskliga.
Som författare har han väl alltjämt kvar vissa
av sin ungdoms brister, och fullt fri från
relikter av tidigare, nu övergivna ståndpunkter
är knappast heller hans livsfilosofi. Men
förstår man att läsa förbi det oväsentliga skalet
och stanna inför det vägande i hans böcker,
kärnan, så finner man där någonting som man
hart när vant sig av med att vänta från modern
skönlitteratur, någonting som i ordets
bokstavliga mening är — uppbyggelse. Har man alls
organ att förstå Morgan, så är man inte
densamme efter mötet med honom som förut.
Maj 1942.
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
