Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
alltför utsökta hysterika inte tillräckligt
intressant för att väga upp bokens många andra
både utsökt artistiska och fint genomtänkta
partier.
Huvudtemat i boken är kampen mellan den
ångest under disciplinens eller dagdrömmeriets
hölje, som före kriget börjar erövra Europa
inifrån, och modet att vara ärlig, som ger de
sina friheten till skänks. Den franska
vanmakten symboliseras av kaféinteriörer, där
marxisten Lapeyrade och surrealisten
Barbe-zieux spelar roller, som med sin
verklighetsflykt och karikatyriska oklarhet ger
förvridna spegelbilder av dialogen mellan Naphta
och Settembrini. Avsnitten från Österrike
skildrar med poetisk åskådlighet hur en ironiskt
sensuell idyll vissnar ner och hur dess
innehåll av stark manlighet bryts sönder.
Mün-chenkapitlen, bokens allra starkaste, ger en
analys av hur det sydtyska gemytet, som
Prokosch i ett julaftonskapitel låter utveckla
hela sin varma och sentimentala innerlighet,
skär sig så att en tjock bottensats av ångest
avsätter sig under ett ytlager av brunbränd
spänstighet och skör förtröstan.
Utomordentliga är de sidor som —- figurligt talat —
skildrar hur dessa båda skikt åter förenas och
rörs upp i en grumlig entusiasm en dag i ett
kaférum när ledaren träder in där.
Tankeväckande är också hans funderingar om den
nya tyska konsten, företrädd av onkel Willi,
tidigare en extrem expressionist med
förkärlek för homosexuella och degenererade figurer,
nu en fabrikant av muskelstyrka och hälsa
i kolossalformat. Bägge riktningarna
överensstämmer "i bristen på humor, i den lätt
morbida överdriften"; frånvaron av likhet med
mänskliga varelser är nästan lika skrämmande
i det nya skicket. "Sentimentaliteten hade vänt
sig åt motsatta hållet, det var hela skillnaden."
Prokoschs personligt upplevda analys av
Europas situation före kriget är formulerad
med en artistisk säkerhet som gör den mycket
fängslande. Hans suggestibla sinnlighet är en
smula lik reseskildraren Artur Lundkvists,
kanske lite tunnare och flyktigare men kanske
också med ett större register. Det lyriska
resonemanget och den exakt återgivna, med
diskret precision inpassade detaljen behärskar
han med säkerhet, och han har ett fint sinne
för miljöers egenart. På en punkt är han alla
de yngre amerikanska kollegerna överlägsen,
som kolorist; hans stil är allra mest behagfullt
suggestiv när den återger färgimpressioner.
Trots några mindre lyckade detaljer av
saklig art är Brenners översättning mycket bra.
Thorsten Jonsson
Den goda jorden i fara
PEARL BUCK: Draksådd. Översättning av
Gösta Olzon. Bonniers 1942.
12:—.
Pearl Bucks avgörande barndomsintryck är
kinesiska, och det är kännedomen om Kina,
känslan för Kina som gör henne till en god
författarinna. Hennes senaste bok, "Draksådd",
hör till hennes värdefullare, fast de aktuella
tilldragelser den skildrar säkerligen är
baserade endast på kännedom i andra hand. Den
börjar med det eviga, kinesiska bondelivet, den
traditionella rotfastheten på den goda jorden,
med patriarkaliskt enväldiga föräldrar och
djup stolthet över familjenativiteten. Ling Tan
är en fredlig och tänkande jordälskare, en
outtröttlig risodlare, och har den bästa gården
i byn. Den mellersta sonen är honom lik i
klokhet och duktighet, men han har svårigheter
med sin unga hustru: han är olyckligt
förälskad i hennes inre varelse, han äger henne
bara fysiskt och vet ingenting om vad hon
känner eller tänker. Det visar sig att hon lärt
sig läsa i smyg och helst av allt önskar sig en
bok. Fastän kvinnor som läser inte lär bli bra
barnaföderskor skaffar han henne en bok och
vinner därigenom tillträde till hennes inre liv.
Sedan kommer ryktena om krig, om fiender
från öster som landstigit och närmar sig
hastigt, erövrande och förhärjande landet. Den
närbelägna staden bombarderas dagligen och
bönderna på fälten gömmer sig i
bambusnåren. Mellersta sonen beger sig med sin nu
havande hustru väster ut, för att släkten ska
överleva även ifall det värsta händer. Den
första fiendeflocken kommer på våldsvisit,
skändar den gamla svärmodern, som är för
tjock att fly genom bakdörren, och slår sönder
allt vad de kommer över. Deras otyglade
vildhet och raseri överträffar allt vad kineserna
kunnat föreställa sig, trots deras realistiskt
föraktfulla uppfattning om soldater i allmän-
638
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
