Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Artur Lundkvist: Herman Melville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
"Moby-Dick" utspelas på många plan
samtidigt; den är inte bara en avhandling om
valar eller ett heroiskt epos om valfångare,
den är även en konkretiserad myt om
metafysisk strävan, ett drama av universell
innebörd om kampen mellan människoanden och
världsalltet. Hela kulturutvecklingen är en
kamp för medvetenhet och högre liv, för seger
över naturens blinda krafter, för att åtskilja
gott och ont, gud och djävul, och upprätta en
mänsklig värld mitt i det omänskliga,
likgiltiga, fientliga universum. Ahab företräder
denna människoandens kamp, men i sitt hat
till det destruktiva onda blir han själv
destruktiv och demonisk, förlorar sig själv och sin
mänsklighet. Han kommer utanför och
förnekar den illusionens värld som är människans
och som han skulle försvara, han blir ett
motsättningens offer och drivs fram till tragedien,
han uppslukas av den kosmiska avgrund som
omger det mänskligas lilla område. För
människan gäller oavlåtligt ett både — och; hon
får inte förlora sin mänsklighet, men heller
inte slå sig till ro med det enbart mänskliga.
Hennes värld, som vilar på intet, måste
ständigt upprättas på nytt, försvaras genom att
oupphörligt erövras, bevaras genom att
utvidgas. Ahabs undergång är en varning mot
andens ensidighet och sj älvförstörande demoni,
dess överdrivna motsatsförhållande till naturen
och kosmos, vilket leder till katastrof. Men det
är också något av en meningsfull tragedi: den
titaniska ansatsen för till undergång men blir
samtidigt till symbol för en strävan utöver
livet vilken ensam gör livet värt att leva.
Likt ett stycke verklighet, komplicerat
sammansatt av yttre och inre faktorer, äger
"Moby-Dick" inte i sig själv någon bestämd innebörd;
den medger många uttolkningar, i
överensstämmelse med vars och ens inre erfarenhet.
D. H. Lawrence inlade i "Moby-Dick" sin egen
särskilda syn på den västerländska kulturens
drama; för honom blev jättevalen "den vita
rasens djupaste blodsvarelse" som "jagas,
jagas, jagas av vårt andliga medvetandes
maniakaliska fanatism". För honom handlade
boken om anden som vänder sig mot kropp
och sinnen, det abstrakta intellektet som i sin
livsförnekande ensidighet ödelägger människan.
För en psykologisk tänkare som Jung blir den
vita valen det omedvetnas symbol och dramat
människans konflikt med sitt eget inre, jagets
ödeläggande kamp mot det okända självet. Det
kan kanske sägas vara därom "Moby-Dick"
innerst handlar: människans tragiska oförmåga
att förena det personliga med det
överpersonliga, att upprätta förbindelse mellan sitt
begränsade jag och den kosmiska natur som samtidigt
är hennes och bestämmer hennes väsentligaste
strävanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
