Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tänkt och i sin komposition följdriktigt, men
man saknar personligt väsen och atmosfär.
Någon psykolog är Höijer icke och man får
mera fakta och personalia till livs än
undersökningar och analyser. Människor och
händelser röra sig som i ett lufttomt rum, det
blir rörelse utan liv, luft utan syre.
Torvald T:son Höijers verkliga storhet är
att han kunnat omfatta och skickligt
sammanställa och ihopsmälta den ocean av material
som ämnet erbjuder. Hans
källskriftforskning och framställning äro av jättemått. Men
han är inte någon skriftställare av Guds nåde
och han frestas gärna att "spå i framtiden",
■vilket är förkastligt för en historiker. Man
kunde principiellt diskutera slutklämmen i
token, där författaren ger Carl Johan all
förtjänsten för att "det upplösta försumpade
Sverige som 1810 hotats av en omedelbar
undergång" på några år blev "ett
handlingskraftigt rike med återvunnet självförtroende,
sunda politiska förhållanden och en tryggad
plats i det europeiska statssamfundet". Detta
är att se kanske något för opportunt på Carl
Johans verk. Så fort gick det väl ändå inte!
Det kan tänkas att det dock fanns någon
grund att bygga på förut, även om denna för
tillfället hade rämnat i sina fogar.
Alma Söderhjelm
Svenskt och nordiskt
NILS AHNLUND: Svenskt och nordiskt från
skilda tider. Norstedts 1943.
9:50.
I sin nya bok har Nils Ahnlund
sammanfört ett antal historiska skisser, essayer och tal.
De har tillkommit under en tid av drygt ett
decennium. Med ett undantag har de tidigare
varit publicerade i tidningar och tidskrifter.
Flera av dem framläggas här i ett väsentligt
utvidgat och omarbetat skick.
Redan en flyktig genombläddring av boken
ger ett intryck av författarens produktivitet
och mångsidighet. Ahnlund intar en central
position inom svensk historievetenskap, inte
minst i sin egenskap av redaktör för Historisk
tidskrift. Han har på nära håll följt den
historiska debatten och gjort vägande inlägg i de
flesta av den senare tidens stora vetenskapliga
stridsfrågor. I det nya urvalet återfinnas
sålunda bidrag till frågorna om riksdagens ålder
och ursprung och om biskop Thomas’ politiska
roll. Ahnlund intar gärna en förmedlande,
måttfullt avvägande ståndpunkt. Han är
traditionalist i ordets bästa mening, ständigt på
vakt mot förenklingens och schematiseringens
frestelser. Han har en sällsynt intim kontakt
med vår äldre historiografi och står alldeles
främmande för den på sina håll märkbara
tendensen att sudda ut eller misstolka tidigare
forskningsinsatser i syfte att få det egna
skarpsinnet att framstå i desto klarare relief.
Intresset för de brännbara stridsfrågorna
har emellertid inte hindrat honom från att
arbeta vidare inom den genre, som tidigast
gjorde hans forskarprofil bekant för en större
allmänhet, kulturhistorien. Till denna
kategori hör den instruktiva studien "Att färdas
i Sverige under vasatiden" samt uppsatserna
"Ur Ladugårdsgärdes krönika" och "Doktor
Hallmans mullbärsträd"; de båda sistnämnda
bär tillika vittne om en annan av Ahnlunds
specialiteter, stockholmshistorien. Även några
källkritiska studier har medtagits, delvis
hemmahörande på gränsmarkerna mellan filologi och
historia. Om dem liksom om boken i dess
helhet gäller, att de röjer en massiv lärdom, som
dock aldrig blir tyngande. Detaljen blir aldrig
självändamål utan är till för att göra
helhetsbilden levande och nyanserad.
Ahnlund håller sig denna gång helt på
historisk mark. Den aktuella politiken har fått
stanna utanför, möjligen med undantag för
vårfesttalet i Uppsala 1941 med dess varma
vädjan till studenterna att låta sig
genomträngas av det som "varit, är och förblir sann
vetenskaps innersta anda: objektivitet,
humanitet, vett och kritisk klarhet", och inte bedövas
av trolltrummornas dunk "för vite män i
Europas mitt".
Men nuet är dock närvarande i hans bok och
bidrar till att ge den dess inre spänning. I olika
sammanhang beröres den evigt aktuella frågan
om det historiska studiets samhällsvärde. De
inledande betraktelserna, "Historien och nuet",
bär spår av den särskilt under 1920-talet
livliga diskussionen om historismens förmenta
faror, dess förlamande inverkan på
handlingslivet. I den mästerliga analysen av "Nordisk
nationalism" vänder Ahnlund tillbaka till pro-
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
