- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
747

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Lars Villius: Sjöresa. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖRESA

tog vid. Solhettan var kvävande. Jag såg ut över
havet och funderade på att gå och sätta mig
i skuggan under tältduken och då såg jag hur
"vattenytan långt in mot land plötsligt
mörknade; sedan blev den vit och sedan isgrön under
det vita. Jag såg hur vinden närmade sig och
så kom den sval över däcket. Fastlandets smala
blådisiga band försvann mer och mer bortom
vågorna.

En man som satt bredvid mig hade en grå
reseradio i knäet. Han satt och lyssnade på en
tysk frontrapport en stund, sedan kom ett par
tre marscher, alla lika pampiga, och så fortsatte
det igen med en översikt av läget. Till slut måtte
mannen ha tröttnat på den kalla och
omständliga rösten, för han började skruva på ratten.
Det kom skrap, fragment av tal, sedan plötsligt
fulltonigt en rytmisk pianointroduktion och en
■varm kvinnoröst sjöng, lojt och drömmande:

Goodbye

to you, Indian summer.

Det var en sommarljus melodi, och där var
de höga popplarna som stod på bägge sidor
•om grinden och körsbärsträdet alldeles utanför
matsalsfönstret så man kunde klättra direkt ut
till det; och sedan hästarna som gick och betade
utanför där allting växte högt och vilt och de
höll på i timtal och flyttade sig bara en bit åt
gången. Och i hörnet av trädgården den gamla
tallen och från toppen hade man en mycket vid
utsikt: över vägen som rann uppför en backe
och försvann i en krök och sen skymtade längre
fram bland enar och gula ginstbuskar, skogen
som steg grön uppför sluttningen på andra sidan
vägen; åt andra hållet kunde man se den
långsträckta strandremsan med badhytterna uppe
i gräset intill staketen till tomterna och vågorna
som gick i jämna, utplattade linjer inne i viken
för det var långgrunt där; sedan såg man
spången över det breda dyiga diket och stigen
till udden och när brisen kom från söder tog
den liksom ett gupp över udden, for genom
sädesfälten och det liknade ljusskiftningar över

siden, sedan kom den med lövprassel i
trädgårdens träd och med den tunga-mörka tonen i
barrskogen bortom vägen. Den där kväljande
hettan innan åskan, och stillheten och en fisk
slog i vattenbrynet och den tunga torra doften
från kaprifolium som blommade fort över och
från balsampoppel och malört. På planen
framför huset var gräset kortsnaggat som på en
golf-green: hästarna hade sett till det. Där
badade man ute på udden och vågorna kom in,
stora och långsträckta, och man borde haft en
surfingbräda och rida på dem som i Florida
och Honolulu. Eftermiddagen efter badet och
huden brände under skjortan, skuggorna under
den stora eken blev längre i det sneda solljuset;
dofterna från sädesfälten, från den blåsvarta
dyn i diket och från gödselstacken innan man
klättrade över staketet in på tomten efter att ha
tagit genvägen förbi talldungen, och när man
gick över planen blandades dofterna av rosor
med dem från stekt flundra och citron och man
läste tidningen på verandan före middagen i
skuggan av de solblekta, polkagrisfärgade
markiserna.

Och när sommaren var slut och Paul och jag
satt i gräset intill strandpromenaden i stån och
pratade; och glädjen över att känna att man
var vid liv. Skymningen kom fortare än vanligt
och en fyr blinkade grönt ute till havs och vi
hörde sorlet av vågorna som rullade upp över
stenarna nedanför stenbalustraden och en svagt
rå kyla började kännas i luften: som ett höstens
förebud. Vi satt och pratade och det mörknade
mer och mer och sommaren var över. Och sedan
tusen andra gånger då vi pratat, om allting, om
vad som hänt oss, om hur det var och skulle
bli, om det man tyckte om, om sport och om
kvinnor, ja ganska mycket om kvinnor: i den
där mjuka soffan och man la upp benen på
det runda bordet och rökte hela tiden, på våren
i gräset nere vid ån som rann lugnt genom
ängen och sedan stritt och forsande med brunt
klart vatten, eller liggande på golvet medan vi

747

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free