Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
förhålla sig med materialet har han begagnat
det underbart väl.
Det är som bekant en brevroman i tidens
något omständliga och snirklade stil.
Huvudpersonerna, Vicomte de Valmont och
markisinnan de Merteuil, har gjort till sitt livs nöje och
uppgift att pervertera sin omgivning. Båda är
sensuella och fullkomligt känslokalla naturer —
det verkar som om allt vad de hade att komma
med i känsloväg, det som för resten förenar
dem och gör dem till kompanjoner, vore det
intensiva ressentimentet för verkliga eller
förmenta oförrätter, stynget av sårad fåfänga,
vedergällningsbegäret. Erotikens kittling är för
dem otänkbar utan kittlingen av triumf över
partnern (jag har ägt dig!) och vice versa, och
som sensualitet betraktad är verkligen den
avart de ger prov på av ett utsökt, för att inte säga
sataniskt raffinemang. Det kroppsliga
besittningstagandet är ingenting om det inte medför
ett moraliskt besittningstagande som är värt
mödan för dem, det vill säga att föremålet bör
vara en åtminstone i konventionell men helst
även i andlig mening högtstående person, så att
där finns någonting att förnedra, i varje fall
illusioner att krossa.1 Bland andra bedrifter
lyckas de fördärva en ung familjeflicka ända
därhän att hon frivilligt går i kloster, vilket
med tanke på hennes sensuella, öppna natur får
betraktas som en sista förtvivlad undanflykt,
vidare driva till vansinne och död en ung
förnäm och gift dam, som Choderlos, om också
med 1700-talets pastellfärger, sökt framställa
som verkligt ädel och god, ett slags helgon.
Och man tror gärna hon är det, ty det är ju
här inte fråga om färgerna utan om
innebörden.
De båda kompanjonernas verkliga strävan
är makt, inte makt i yttre mening utan hemlig
makt. Till den ändan begagnar de sig av två
ting: dels människans natur med dess lönnliga
ådror av kvävt ömhetsbegär, kärleksromantik,
sensualitet och blind oskuld, dels av samhällets
struktur, särskilt i de aristokratiska kretsar
där de rör sig och där etiketten, de oskrivna
lagarna, rädslan att ge sig hän, att förlora
ansiktet och "folks aktning" florerar. De
begagnar sig av konflikten mellan individen, det
1 Man kommer i detta sammanhang osökt att tänka
på legenden om Marquis de Sade, hur han satt vid
Bastiljens uringrav och plockade bladen av en ros
och lät dem ett för ett falla ner i graven.
evigt mänskliga, och den evigt omänskliga
sociala fasaden. Det gäller alltså för dem att
skaffa det komprometterande beviset, sedan är
det bara att leka kattens lek med råttan.
Man kan läsa "Farliga förbindelser" på två
sätt. Dels kan man lägga bokmärken vid vissa
pikanta och minst sagt con amore skildrade
scener och hoppa över resten som tråkigt, och
att folk för det mesta så gjort är naturligtvis
orsaken till bokens skandalösa rykte. Men dels
kan man också läsa det hela som en social
anklagelseakt, framför allt en vidräkning med
en i konventioner stagnerad moral. Att i detta
sammanhang påpeka den strikta, ekonomiskt
och socialt beräknande synen på kärleken och
äktenskapet i Frankrike är naturligtvis
nödvändigt, men därmed är inte frågan avgjord,
ty vad som på ett håll korrumperas genom att
kalla, maktbrunstiga förförelsekonster ges en
marknad, det korrumperas på andra håll och
på andra plan och i mycket större skala genom
t. ex. pengar eller utrikes- och inrikespolitiska
makttransaktioner. "Farliga förbindelser" skulle
sålunda, med någon god vilja, kunna
transponeras upp till att bli ett angrepp inte bara
på den moraliska byråkratismen inom en klass
utan på byråkratismen i stort, det diplomatiska
spelet, maktkulisserna bakom vilka så många
för- och nackdelar oförmärkt för oss vanliga
människor, som ändå blir de lidande, byter
hand. "Farliga förbindelser" kan
överhuvudtaget sägas vara romanen om den perfekta inre
intrigen, överallt, hur och när den förekommer.
Att Choderlos även kan ha haft det på hans tid
för en undersåte så ovidrörbara stora spelet
i tankarna antydes möjligen av en passus i det
självbiografiska nyckelbrev (LXXXI) som
markisinnan sänder sin förtrogne: "Vid knappt
femton år var jag redan utrustad med medel,
som våra största politiker till stor del ha sina
framgångar att tacka för, och de voro likväl
endast de första grunderna av den kunskap
som jag sökte förvärva." Hon menar att hon
redan kommit till bottnen av sin natur och
i sin absoluta illusions- och skrupelfrihet funnit
en konstant och solid bas för ett
"realpolitiskt" handlande i den societet hon tillhör,
samtidigt som hon, hela tiden fullt medveten
om sin dubbelhet, genom att inbilla sig det
ena eller andra om sig själv också kan få
motparten att inbilla sig detta om henne, alltså
den fulländade skådespelarattityden. Hennes
894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
