Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Om kritik. Uttalanden av Margit Abenius, Stig Ahlgren, Ivar Harrie, Olle Holmberg, Knut Jaensson, Artur Lundkvist, Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRITIK
smaken och godtycket i våld. Såvitt jag kan se,
återstår det under alla omständigheter en
hederlig, om än föga revolutionerande arbetsuppgift:
att undersöka hur författaren har löst de rent
tekniska problemen; att ställa in boken i dess
tidssammanhang; att ånge vilka idéer,
konflikter och erfarenheter författaren vill gestalta
och hur mycket liv, färg och åskådlighet
gestaltningen har fått, med andra ord: hur mycket
begåvning, fantasi, värme, människokunskap
och inlevelse författaren har haft att satsa på
sitt verk. Att klarlägga ett författarskaps
individuella struktur, att i det tidsbundna urskilja det
personliga, det avvikande, det som någon
hårsmån ruckar på mönstren, på ett positivt sätt
bryter mot den konvention i ämnesval,
människoskildring och formgivning som skiftar
med tid och rum men i så måtto alltid är sig
lik att endast de friaste orkar motstå den — allt
detta är en kvistig uppgift som ger tillfälle till
många misstag. Men nog skulle jag tro att det
i ett flertal fall går att komma fram till vissa
närmevärden.
Under alla förhållanden bör väl en strävan
efter objektivitet på detta begränsade område
inte anses fullständigt utsiktslös. En annan sak
är att kritikern ibland måste frestas att
impressionistiskt återge sin egen upplevelse av en bok,
om han tror det kan leda till starkare påverkan.
Att det han då vinner köpes till priset av ökad
subjektivism är uppenbart.
För egen del skulle jag vilja skriva
recensioner som i vida större utsträckning än vad
jag hittills har rått med höll sig till det som
verkligen låter sig fastställas. Vad vill
författaren säga? Hur har han lyckats säga det? Jag
kan aldrig utan att det hettar av obehag i
kinderna återse värdeomdömen som jag har råkat
utfärda och som reklamen har tagit hand om.
Jag känner det som en brist att ha behövt
tillgripa dem. Värderingen borde kunna markeras
i själva hållningen till boken, i graden av iver
och intresse med vilken analysen utföres.
Till tendensen i en bok kan kritikerna
naturligtvis ha högst olika inställning, och varför
skulle de inte få diskutera den om de så vill.
Det är väl för mycket begärt att de alltid skulle
skala bort sina egna sympatier och antipatier.
Men de bör redovisa vad det är de instämmer i
eller invänder mot och inte fuska med den
konstnärliga värderingen för att innehållet
tilltalar eller stöter och gör det angeläget för dem
att hos publiken motarbeta eller förstärka de
fördomar, den speciella tröghet i tanke och
känsla som boken i fråga har att övervinna.
Slutligen: vad här har sagts, gäller
naturligtvis endast om böcker som på grund av
allvar i uppsåtet är värda allvarlig kritik, vare
sig sedan förtjänsterna eller felen överväger.
I fråga om andra böcker tycker jag recensenten
kan få fritt välja mellan reportage och
ståndrätt alltefter lynne och lämplighet, även om han
därmed vänder sig enbart till publiken och
inte, som i den ideala recensionen, både till
publiken och författaren.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
