Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Maj—juni. N:r 5
- Tage Aurell: Jeriko ros. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGE AURELL
ett åtlöje med frierihistorier. Jag blev antastad
i vartenda land —
"Sie haben sich in eine Weise betragen, dass
es kein Zweifel sein kann, dass Sie eine
schänd-liche Yerleumdung bezüglich meine
Verhält-nisse gehört hatten -—"
"Wie konnte dies möglich sein?" hade han
utbrustit på pappersark efter pappersark,
vanmäktig och skälvande. Nu är han lugnare.
— Jag måste göra klart för Frau Neumann,
säger han, att hon inte var ensam, att så var
det runtom i länderna. Och att det helt enkelt
inte varit möjligt utan de hemliga
"Zusammen-rottungen die heutzutage vorhanden sind" — så
har han betitlat en av sina skrivböcker. Hon
skall tvingas tala om hur hon fått, var hon fått
tag i alla skamligheterna. Jag skall publicera
resultaten, och det kommer i hög grad att
intressera vissa personer!
Han hör själv hur han flyger upp i diskant,
men det är också enda likheten med förr —
orgeltonerna ini göklåten denna juni gör all
den gamla bedrövelsen så avlägsen.
*
Om en annan förföljelse nere i Tyskland, om
när han arbetade på en herrgård som hette
Fr örup, två mil väster om Hadersleben:
— När patron där anmälde svenskens
ankomst för ortens polisman så kunde denne
berätta för honom vad som tilldrog sig i min
barndom —
— Arbetade? säger hon. Arbetade
Kilsta-dius? Reste han inte?
Hon har en liten rynka över näsan.
— Naturligtvis reste jag, svarar han. Jag
måste bara söka arbete för att stärka reskassan.
Det gjorde jag alltsomoftast.
— Jaså, säger hon till det och betraktar
honom eftertänksamt.
Om kvällen spelar hon, men inte Alte Kame-
raden mer utan en sång på dyster melodi, med
dystra ord:
Dagen som gått kommer aldrig igen
så lyder växlingens bud.
Dock blir ej bortglömt vad du utfört på den
nej det står tecknat hos Gud–
Bu-u-ud, Gu-u-ud förstärker basarna bland
de sex — inte så helt dystert för resten, han
är inte ensam mer, friden och inte bara
skymningen vilar över örtagården. Men över Frau
Neumann i Sassnitz står en svärm av ångers
och samvetskvals och rädslas flädermöss —
*
Ännu saknar hon inte skolan, säger hon. Och
nu har hon ju musiken.
Men här kommer inte många människor,
säger hon samma dag. Hon har flyttat
trädgårdsstolen så hon kan se vägen.
Därför blir han trots torrörten glad när
klockarn kommer. Han har till ärende att
tyvärr, tyvärr lär det inte gå att ordna någon
föredragsafton just nu — kring midsommar
vill ju folk inte sitta inne. Men till hösten,
Kil-stadius, till hösten —
Men till hösten skall hon kanske vara rest?
Hon blir emellertid inte vemodig, i glädjen
tycks hon ha glömt hans föredrag. Hon kvittrar
sitt kaffesugen, Kilstadius, trugar klockarn med
platsen i trädgårdsstolen, men så lekfullt att
det blir hon själv som sjunker ner i den, efter
vanligheten.
Och givetvis är de ju kolleger, de kan ha
åtskilligt att tala om, rösterna når in till
Kilstadius vid spisen. Det gläder honom, det gör
det visst det, att hon äntligen har främmande —
gläder honom att klockarn får se hur
paradisiskt han egentligen har det nu — Och
förargelsen över inhiberade föredraget, på ett vis
var det ju bra att han slipper tänka mer på
det, han har bara fått början färdig — tre
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0388.html
