Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - George Bernard Shaw: H. G. Wells sådan jag kände honom. Översatt av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. G. WELLS SÅDAN JAG KÄNDE HONOM
trodde att Wells’ ungdom var det av fattigdom
och obemärkthet härdade geniets. Faktum var
att den unge Wells mycket snabbt och utan ett
enda misslyckande eller bakslag klättrade från
nedersta till översta pinnen på framgångens
stege. Han missade aldrig ett mål, vandrade
aldrig genom gatorna utan en penny i sin ficka,
behövde aldrig gå omkring i luggslitna kläder,
var aldrig arbetslös och skämdes alltid bort
som något slags underbarn. När han
förebrådde mig för att vara en snobb och
färdig-gjord gentleman var jag tvungen att upplysa
honom om att han inte hade någon
första-handserfarenhet av hur fruktansvärt det var
med den kroniska medellösheten hos
avkomman till yngre söner i adliga familjer med
pretention och skyldighet att uppträda som
adelsmän utan några medel att finansiera det
med. Redaktörerna kastade sig över hans
noveller och förläggarna över hans romaner vid
första ögonkastet. Jag skrev fem tjocka
romaner och måste uthärda nio år av oavbrutna
misslyckanden, innan någon förläggare att
räkna med vågade sig på mina. Det gjorde mig
hård tills mitt skal var som järn, H. G. blev
bortklemad till den ömtåligaste plantan i det
litterära värdshuset. Hans läsare föreställde sig
att denne man, som förstod allting, också skulle
förlåta allting. I verkligheten kunde den minsta
skugga av ogillande hos honom utlösa kaskader
av ursinnigt ovett, som inte ens skonade hans
mest hängivna vänner.
Men få nu inte av delta den uppfattningen
att H. G. var en outhärdlig person som gjorde
alla sina vänner till fiender. Man erinrar sig
hur Whistlers hustru en gång sade: "Om jag
dör så kommer Jimmy efter ett år inte att ha
en enda vän mer i världen." Douglas kunde
inte bo i samma hus som sin hustru, fastän
de levde och dog på bästa fot med varandra.
H. G. däremot hade inte en enda fiende på
jorden. Han var så charmerande att fastän han
rasade emot oss alla, så var det ingen av oss
H. G. WELLS
som tyckte illa om det. Det var ingen ondska
i hans utfall. Vi lugnade och tröstade honom
som man gör med ett litet barn som skriker och
gråter för att det slagit sig. Han förberedde
sina vänner på att han kunde bära sig åt så
ibland, och att de inte skulle fästa något
avseende vid det. När Beatrice Webb, som han
rådfrågade angående lämpligheten av att
emottaga ett offentligt uppdrag, sade till honom
rätt ut och med hela sin auktoritet att hans
uppträdande inte var tillräckligt vårdat för det,
vilket var alldeles sant, så hånade han,
skymfade, baktalade och smädade han henne åter
och åter igen, men jag hörde aldrig henne tala
ovänligt om honom, och de slutade som de
bästa vänner. Han fyllde vid ett tillfälle ett par
spalter av Daily Chronicle med en utskällning
av mig i sådana ordalag att jag hade varit
i min fulla rätt att slå honom på käften, men
när vi möttes nästa dag i en av författarför-
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
