Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Drömmen om helheten
Sivar Arnér: Du själv. Bonniers 1946. 9: —.
Den yttre handlingen i Sivar Arnérs nya
roman upptas till större delen av en
äktenskapshistoria. Den själsligt knutne, djupt
disharmoniske ritaren Sverker Brisdahl, som bor
i en stad på Kolmården, har sysslat med att
skriva dess stadsplaneringshistoria. Vid bokens
början ser han alla sina excerpter och utkast
brinna upp, och detta blir för honom en
anledning att börja om på nytt. Hans barndomsvän
Georg intalar honom att hans splittring och
misstro kan botas om han blir nöjd med sin
tillvaro. Sverker tar fasta på beslutet och finner
sig snart gift med Henrietta, en åtråvärd och
utåtriktad flicka, som han råkat träffa när han
lyfte brandförsäkringen. Hon representerar till
en början trygghet för honom, hans
själv-plågeri och förföljelsemani stillas inför hennes
okomplicerade uppgående i honom själv och
känslan dem emellan. Boten blir emellertid
kort, han finner att de inte ser sitt förhållande
på samma sätt. Han ryggar tillbaka för mycket
hos hustrun, hennes antiintellektualism, hennes
ogenerade och ändå outvecklade sinnlighet och
framför allt hennes falska bild av honom själv
och hans framtid.
Än en gång kastar han sig över Planen, sin
stadshistoriska utredning, men när hans arbete
med den kommer i öppen konflikt med hustrun,
som till slut bedrar honom, märker han dock
att deras första mer harmoniska tid bundit
dem för starkt vid varandra. Han kan inte
frigöra sig från henne. Hon är emellertid —
tillfälligt — starkare och lämnar honom för en
på flera sätt underlägsen yngling. Hans första
frihetskänsla byts i desperation, och efter ett
misslyckat försök till kompensation hos en
annan kvinna finner han åter sin optimistiskt
filosofiske vän Georg i ett nytt samtal.
Slutsatsen blir en paradox, han avför Georg ur sitt
liv och går ut i natten, besluten att hädanefter
nöja sig med att inte vara nöjd.
Detta är emellertid bara romanens yta och
krusningarna därpå. Nedanför döljer sig ett
undervattenslandskap, som ibland kan komma
i dagen med en bastant klippa, ibland knappt
kan skönj as som ett av handlingens ström
överspolat skär. Vad boken egentligen handlar om
är Sverker själv, den inåtvände självplågaren,
som evigt krossar sina och andras tankar och
känslor i sin tankemortel för att analysera
beståndsdelarna. Redan i det andra avsnittet
framträder han i psykologisk helfigur,
promenerande på gatan, försjunken i en förädlad
variant av de inre monologer Arnér på annat
ställe så häftigt angripit. Han mognar under
berättelsens gång, hans erotiska
önskedrömmar byts mot en bitter insikt om det
svåråtkomliga i fullständig harmoni två människor
emellan, hans självkännedom ökar betydligt
och i slutavsnittet är han i stånd att eliminera
den förr så överlägsne Georg. Hans lidanden
har givit honom resurser, som han förut inte
ägde.
Jämförd med det rika, allsidiga och
dominerande porträttet av Sverker står bilden av
Henrietta på ett helt annat plan. Den avbildar
ur många synpunkter ypperligt en sensuell men
ändå försiktig kvinna, så stort tilltagen som
människa att hon inte kan nöja sig med den
svaga och småskurna person hon ger sig av
med och ändå inte nog rik som personlighet
för att undgå att missförstå sin komplicerade
man. Det som sker ses emellertid ur hans
synpunkt, varför de (förmodligen existerande)
försonande dragen hos henne nästan aldrig
kommer fram, medan hennes irriterande sidor
noga bokförs. Någon gång finner man en rent
strindbergsk ton, som när Henrietta förmodat
att familjens tvätterska är slarvig i sitt
hushåll och mannen tänker: "Fel. Han hade sett
en liten anteckningsbok ligga uppslagen på
bordet. Mjölk 14 öre. Salt 6 öre." Som bidrag
till porträttet av Sverker, med vars ögon vi ser
henne, är emellertid Henrietta ett mästerverk.
Detsamma gäller också flera av bifigurerna,
framför allt den snälle och pojkaktige
skollärare, till vilken Henrietta slutligen tyr sig,
och som stillsamt men djävulskt karakteriseras
genom några hurtigt yttrade truismer.
En mycket viktig person, som gör sig påmint
i nästan hela boken utan att någon gång
uppträda där, är Sverkers mor. Denna viljestarka
prästfru, vars skarpt etsade porträtt ges i ett
par minnesbilder, har genom sin hårda
uppfostran i hög grad bidragit till att göra sin
son till den olyckligt splittrade natur han är.
Hennes hårda trimning kom Sverker att punkt-
777
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
