Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
omedvetet bär skulden till. Det är ett invecklat
mönster av tillfälligheter och påverkningar
som gör att Marttis svåger Jalmari Roimala,
redan starkt alkoholiserad, tar sig ett rus som
han aldrig ska vakna upp ur. Släktdramats
effektfulla scener håller på att rullas upp utan
att någon vet med sig vara regissör.
Martti Hongistos utflykt till Anna Lepaa får
ett hastigt slut; när han kommer hem ligger
ett brev från Anna och väntar på honom. I det
brevet förklarar hon varför deras förhållande
aldrig kan bli vad det en gång varit — och vad
han hoppats att det skulle kunna bli. "Stanna
vackert hemma och utför ditt arbete, för vilket
du alldeles för lätt fått din begåvning", slutar
hon. Och Martti stannar nog hemma —
spänningen lämnar honom —- det har varit en
stilvidrig utvikning från en livslinje som han inte
själv valt. När han en tid därefter får veta att
Anna Lepaa dött, kan han inte analysera sina
känslor — han vet inte om det är sorg han
känner eller om det är något annat. Den evige
ambivalenten inom honom kan inte heller nu
ta ställning; slutligen segrar i alla fall den
sentimentale romantikern och han skriver ett
brev till Anna Lepaas son — ett brev från en
gammal man, som ber om ursäkt för sin
sentimentalitet.
Det finns mycket att invända mot
"Människolivets ljuvlighet och elände". Först och
främst den dogmatiska psykologin, som tillåter
Martti Hongisto att bortse från mellanliggande
livserfarenheter och i minnet av en saga söka
kompensation för det han tror sig ha förlorat.
Är detta intrikata handlingsmönster egentligen
något annat än en efterrationalisering, en
kunskapsavvisande protest mot livets blindhet och
ett försök att härleda känslans romantiska flykt
ur brunnar som sedan länge förtorkat? Det må
ha sin giltighet för författaren, men därifrån
och till allmängiltighet — såsom läsaren
uppfattar saken — är steget långt och kanske
omöjligt att ta. Naturligtvis är Sillanpää
fortfarande uppfriskande att läsa, om man bortser
från det som här ovan påtalats. Lyrismen,
naturiakttagelsen och språkets böjliga mjukhet
och rytm finns ännu kvar i Sillanpääs prosa.
Men ställd vid sidan av t. ex. "Silja" blir den
nya romanen om inte direkt en bagatell så
dock en mellanbok. Man må hoppas att den
vitalitet och konstnärliga frenesi som
sprudlade kring nobelpristagarens Sverigebesök i
sommar ska räcka till för att skapa den
hörnpelare som man trots allt saknar i hans
författarskap. Stig Carlson
Heligt och profant
Evelyn Waugh: En förlorad värld. Med
förord av Eric Linklater. Översättning av
Margaretha Odelberg. Ljus
1946. 12:50.
Till de hos oss mera uppmärksammade
engelska författarna hör inte Evelyn Waugh.
Av någon anledning har de svenska förlagen
inte ansett sig böra ägna någon
uppmärksamhet åt honom — trots att han varit ett både
omstritt och i vissa litterära kretsar firat namn
i sitt hemland. Någon större succé gjorde han
inte med sin Sverige-debut för några år sedan
med "Okynniga svartingar". I litterär
betydelse kan han naturligtvis inte mäta sig med
namn som Huxley, Virginia Woolf, Graham
Greene eller Ralph Bates. På något sätt
förefaller det som om Waugh haft det för lätt —
han har varit en kvickus utan en Huxleys
dräpande och frätande människokunskap och
en dramatikregissör utan Graham Greenes
djärva och överraskande scenförändringar och
belysningseffekter. Sist och slutligen kanske
hans författarskap varit inriktat på att kittla
den halvintellektuella knubbsocieteten. Han har
i sina böcker kunnat säga sanningar som
bedövat utan blodförlust för den sanningen
drabbat — hans fantasiutflykter till
negerstaten Azania och liknande tankeexperiment
har inte kunnat förta intrycket av en
korridor-snusare, som varsamt smygande på tå i
underhuslabyrinterna snappat upp ett och annat om
politik och pengar och dessa makters
inflytande över vida räjonger av mänskligt
handlande.
För tio år sedan blev Evelyn Waugh katolik.
Världens faktiska nödläge den gången, med
brandröken tätt lägrad över Guernica,
framkallade enahanda subtila reaktioner hos flera
797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
