Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Edmund Wilson: Mannen som jagade bitsköldpaddor. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN SOM JAGADE BITSKÖLDPADDOR
förkläden och kockmössor som frambjöd sina
egna stekar fräsande i flott. Clarence Latouche
förvandlade bitsköldpaddan till ett älskvärt och
trivsamt väsen, som för tidskriftsläsarna och
tunnelbanornas trafikanter blev en välbekant
figur. Han framställdes som ständigt leende
och med en glimt i det kloka gamla ögat, och
han hade alltid någonting drastiskt att
förmäla som förde i tankarna de oborstade
människorna i Söderns obygder, och som det roade
Clarence mycket att skriva. Associationerna
till de gamla plantagerna förmedlades på ett
nyuppfunnet sätt. Vid denna tidpunkt hade
konsumenterna till övermått undfägnats med
gamle Massa och hans vita mustascher, och
därför införde nu Clarence Latouche en
languis-sant sydstatsdam, bra lik mrs St. Clare i "Onkel
Toms stuga", som man piggade upp med
sköldpaddssoppa. "Samhällsforskningen lär oss",
uppgav en annonstext, "att över 70 procent av
den Gamla Söderns kvinnor led av anemi eller
ftisis [här fanns det en asterisk som hänvisade
till en not där det stod ’Äldre benämning på
lungtuberkulos’]. Sköldpaddssoppa räddade ett
stolt och tappert släktes fästmör och mödrar.
Rika näringssafter från Alabamas
bitsköld-paddor, uppfödda på en speciell diet som är
nedärvd från Jeffersons dagar, uppvuxna på
oklanderligt skötta sköldpaddsfarmer som i
Djupa Södern åtnjutit sekellång ryktbarhet,
bidrar med de omistliga kalorier som saknas
i den moderna matordningen."
Husmoderspubliken leddes sålunda att identifiera sig med
damen i annonsen, som utmärktes av slank och
elegabel högdragenhet, och att tycka att också
de kunde njuta en kraftig soppa och likväl
förbli överlägset finlemmade. I fortsättningen
förklarade annonsen att en stor hop kvinnor
utan att själva veta om det än i dag led av
anemi och tbc och att regelbunden förtäring
av sköldpaddssoppa botade eller avvärjde
utbrottet av dessa sjukdomar.
Djupa Söderns Bitar-Soppa blev genast en
ofantlig framgång; och kort därefter
stimulerades efterfrågan ytterligare av att tre olika
märken släpptes ut: Djupa Söderns
Bitar-Buljong, Djupa Söderns Bitar-Terrin (Extra
Tjock) och Djupa Söderns Bitar-Soppa
Mellan-tjock, med Alabama-Vermiceller av Osiktat
Mjöl.
Stryker fick lov att anställa mer folk, och
slutligen uppförde han på tomten, utom
synhåll från huvudbyggnaden, en liten
konservfabrik. Sköldpaddorna odlades i grunda
bassänger, där de var lättare att fånga och hålla
ordning på.
IV
Mr Stryker, som i åratal inte hade sysslat
med annat än sin kamp mot sköldpaddorna,
visade sig överraskande duglig som affärsman
och industriledare. Han höll arbetsstyrkan nere
vid ett minimum, skötte själv korrespondensen,
låg efter sin lilla uppsättning av resande och
tjänade stora pengar på företaget. Han for
egenhändigt in till nödhjälpsbyråerna i stån
och valde med ofelbart omdöme ut karlar
som var duktiga och arbetsvilliga men inte
onödigt självständiga och klipska, och
trädgårdsmästarn gjorde han till arbetsbas.
Vanligen började han med att låna sina arbetare
pengar, och kost och logi fick de på gården;
på det viset kom de ständigt att häfta i skuld
till honom. Såsom sekreterare anställde han en
f. d. lärarinna som hade fockats från skolan
i byn. Hon var ful och medelålders, och hon
hade oförmodat gjorts med barn av en
ansvarslös italienare som hade jobb vid ett garage
i närheten. Asa Stryker lät modern bo på
gården och gick med på att betala för barnet
på ett ställe som han själv valt ut. När affärerna
började blomstra, fick sekreteraren ta hand
om en ofantlig mängd med korrespondens och
annat, men Stryker visade sig alltid kritisk
och missbelåten, så att hon inte skulle få för
sig att hon dög till något.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
