Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - E. Bendz: Svanen och lyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANEN OCH LYRAN
på det klara med att han stälde höga anspråk
och att hans originalitet förbryllade och retade;
att ha litteraturen som hobby frestade honom
lika starkt som han. skrämdes av utsikten att bli
ett slags arbetsträl à la Balzac och mekaniserad
massproducent för brödfödan; och slutligen:
hans borgerliga yrke, som han tvekade att
släppa, tog honom för mycket i anspråk för att
lämna mycken tid över för skriftställeri.)
Ett par ställen i ett andra brev till "syster
Agnes" (IX, kap. 30) är värda ett ögonblicks
beaktande. S. gratulerar till hennes väntade
nedkomst — "därför att det brukas" och även
av principskäl: det är önskvärt att människan
såsom detn högsta djurarten fortbestår, att
födelseurvalet blir 6å gynnsamt som möjligt,
att släktet genom att föröka sig också ökar sina
chanser att frambringa "överlägsna individer".
Annars finins det gunås tillräckligt med
människor på jorden; kulturen, folkhälsan, det
materiella välståndet fore väl av en
nedskärning till "100 millioner vise män och lika
mångia stköna kvinnor". Han tillägger: "Av alla
urvalsmetoder är kriget för närvarande den
dummaste." [Resonemanget går helt i stil med
Valérys under en tidigare period, innan han
även^ här drivit sin negativism till det yttersta.
Men dummaste är ordet att ta fasta på: det
är hans synpunkt! "Dummaste", inte
"brottsligaste" el. dyl. Han saknade förmåga att
indigneras och förfasa sig över sådant som i regel
upprör folk. Till en viss grad, och bortsett från
sina närmaste personliga relationer, var han
kall. De världskatastrofer han hann uppleva,
massakrer, förföljelser, hungerepidemier, etc.,
föranledde inga som helst offentliga uttryck för
känslomässigt deltagande från hans sida. Det
är troligt att ingen av dessa företeelser kom
att spela någon framträdande roll i hans inre
kosmos och följaktligen inte berörde honom
djupare. I sitt sista brev till mig talar han
betecknande om "det skådespel av obotlig
dumhet, som mänskligheten bjuder sig själv på
sedan 50 år". "Förklaringen", om det behövs
någon, till detta fullkomligt osentimeratala
betraktelsesätt kan läsas i "Mauvaises pensées":
"Ju intelligentare en. människa är, desto
dummare förefaller henne vad som sker och
händer — Den intelligenta människan uppfattar
alltid, i enlighet med sin typ, allt ont som
inträffar, som dumhet."]
Det andra stället är en liten pikant
anspelning. S. talar om sina barn och sitt faderskap:
"Jag är inte så löjlig att jag räknar mig till
heder ett sakförhållande, som min vilja sitår
utanför. Mina barn har kommit till genom
ouppmärksamhet eller fumlighet." (Jfr "Rhumbs":
"Orsaken till avfolkningen är klar: det är
sinnesnärvaron. En totalsumma av äkta makar,
som tänker på framtiden, utgör ett folk, som
är obekymrat om framtiden. Man får antingen
tappa besinningen eller tappa bort sitt släkte.")
Vi går vidare till del XII. I ett tredje brev
till "syster Agnes" är en och annan passus att
notera, som förträffligt återger Valérys
impertinenta ton eller, om man så vill, hans
intelligens-aristokratiska förakt för den enkla sort, so<m
han inte ens behöver "gå runt" för att känna
både innan och utan. Han skriver om svågern :
"Han har alltid ingett mig verklig aktning,
nästan sympati. Men jag har altid utan vidare
räknat honom till de personer, vilkas närvaro
inte är nödvändig för mig. Det gläder mig
hjärtligt att det finns sådana, eftersom de ju
lär behövas för att mänskligheten skall fylla sin
uppgift. Men j ag medger deras existens med en
försäkran att de finns och nöjer mig med en
beskrivning." (Så låter det i familjär brevstil.
Uttryckt på Valérys språk, d. v. s. som
erfarenhetssyntes, lyder stället så här: "Världen går
framåt genom ytterlighetsmännen och består
genom medelmåttorna.") Några andra ställen,
som jag avstår från att översätta, ger en lika hög
tanke om författarens talang som pastischör:
"une idée soudain précise qui se montrait dans
1’interstice de deux soucis de bureaucrate"; "les
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
