Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Johannes G. Ekstrand: För två tungor. Dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR TVÅ TUNGOR
Han : De är sura, sa räven om kycklingarna
då han var mätt på dem. Ni är mätt på
männen?
Hon: Vad vill ni mig?
Han: Har ni inte märkt det? Nykter herre
med fast anställning söker bekantskap med
musikalisk dam. Svar till Sol och vår.
Hon: Ack, ett litet missförstånd! Jag är
inte musikalisk.
3
Hon: Ska vi börja igen? Man blir trött
i tungan av att tiga.
Han: Har ni hört om skalden som hade en
väninna? Full av ord var hennes vackra mun,
och ibland, på kvällarna, la han handen över
den och viskade: "Var tyst! Var kropp!"
Hon: Historieberättare också! Jag anade
det. Kan ni fler?
Han: Förlåt mig, jag ljög för er. Hon var
inte vacker, väninnan, men hon hade ett hjärta
av guld. Hon fick det en gång då hon hade
namnsdag.
Hon: Det var inte ett kors händelsevis?
Han : Guld som guld. Det tycker kvinnor om.
Hon: De äldre mest. Det står så vackert
mot leverfläckar.
Han (prövar): Om du finge guld av mig,
vad finge jag i stället?
Hon (följer med): Vad vill du ha?
Munhålet på en flöjt, en lejoninnas man eller en
stuvbit tjockt råsiden?
Han: Jag vet inte. Låt mig tänka!
Hon: Tänka gillas inte. Du får låtsas.
Han: Vi ska låtsas att du blir min och att
jag ger dig två ringar av guld. En för kärleks
skull, en då prästen läser över oss och en för
det första grälet.
Hon: Men det blir ju tre!
Han: Blir det tre? Ja, då får det va.
Hon: Låt bli prästen, så stämmer det!
Han: Synd, men som du vill!
Hon: Kommer du att älska mig alltid?
Han: Du frågar som blomman frågade då
flickan plockade den och satte den i sin vas.
"Kommer du att ha mig i din vas alltid?"
Hon: När jag vill gå i kyrkan, kommer du
då att säga: "Det finns ingen Gud", och när
jag vill gå på dans: "Det finns ingen glädje"?
Han: Gud är glädjen, kommer jag att säga.
Nej, glädjen är Gud.
Hon : När den lilla gröna grodan hoppar ur
min mun vid middagsbordet, kommer du då
att ta opp den och säga: "Dess hud är fullsatt
med pärlor"?
Han: Jag kommer att säga: Grodan tjänar
vetenskapen. Den sprattlar också utan huvud.
Hon : När det blir krig och friheten är i fara
och ditt land rivs sönder av fienden, kommer
du då att fly från striden till mig och säga:
"Vad bryr jag mig om deras dumma krig"?
Han: Jag kommer att säga: Så synd att vi
inte får vara i fred!
Hon: När jag älskar en annan, kommer du
då att rycka på axlarna och säga: "Vad angår
det mig"?
Han: En skön kvinna, kommer jag att säga,
är som en snillrik man: båda har svårt att låta
sina gåvor stanna inom familjen.
Hon : När du står vid min säng en natt och
lyfter yxan för att döda mig, kommer du då
att tänka: "Detta gör jag för hennes skull och
för att befria henne från livets elände"?
Han: Du frågar om framtiden. Framtiden
är oförutsebar.
Hon: Framtiden är förutsebar. Jag ska
berätta för dig om framtiden.
Han: Berätta!
Hon: Längst bort i framtiden stannar tåget.
Först för dig, sen för mig.
Han: Jag hade ju dödat dig?
Hon: Asch, du gör det aldrig. Det är du
för mycket gentleman till.
Han: Och vad sen?
Hon: När du har gått av ska jag tänka på
dig.
Han: En liten stund kan du sitta kvar och
tänka, och jag kan inte längre tänka. Då
lever jag bara så här: en kacklande höna
i ditt minnes hönsbur. Och ingen mer än du
hör kacklet.
Hon: Ingen annan behöver höra det. Du
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
