Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Åke Runnquist: Den ensamme spårhunden. En studie i den hårdkokta romanen och dess hjältar - P. O. Barck: Finska efterkrigsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA EFTERKRIGSPERSPEKTIV
en bok som "No Orchids for Miss Blandish".
Redan den omständigheten att den lyckats
finna en halv million köpare gör den
emellertid efter min mening förtjänt av
uppmärksamhet. Ur den synpunkt, som här anlagts,
förtjänar den intresse, emedan den utgör exempel
på en hårdkokthet som löpt linan ut. Chase
bekänner sig öppet till de amerikanska
förebilder som ovan nämnts, och han har med
utomordentlig fördomsfrihet omsatt deras
teorier i sina böcker. En mer genomförd frihet
från känsla vid skildringen av livets
våldsamma och förnedrande sidor, av människans
hjälplöshet i händerna på primitiva instinkter,
alla det moderna samhällets resurser till trots,
kan man inte tänka sig, och därför utgör "No
Orchids for Miss Blandish" ett bevis för det
ohållbara i detta konstnärliga program, liksom
boken kan användas som argument mot varje
glorifiering av den rena stilskickligheten, som
inte förenas med kvalitetskrav på innehållet.
Lika långt som Chase torde knappast någon
ännu ha gått, men det finns åtskilliga nya
författare som, presenterade i mer allvarliga
sammanhang, tycks vilja nå fram till hans
fördomsfrihet. Man kan nämna en bok som
Kenneth Millars "Blue City", som föreges skildra
en mans strid mot korruptionen i en
amerikansk industristad, men som trots detta alibi
inte blir annat än en tom uppvisning i styv
berättarkonst kryddad av sadism. Ett ännu
färskare exempel är Charles Gorharns "The
Future Mister Dolan", vars från kriget
återvände hjälte, en sällsynt brutal sadist,
framställs som ett offer för en modern och
omänsklig civilisation. Huvudpersonerna i många av
dessa romaner uppges strida för världens
bästa, men böckerna blir ihåliga
misslyckanden, därför att dessa hårda slagskämpar saknar
de drag av elementär hygglighet, av vilka
Hammetts och Chandlers detektiver utan all
pretention är bärare.
P. O. BARCK
FINSKA EFTERKRIGSPERSPEKTIV
Ett självständigt finskt kulturliv kunde
utvecklas först sedan finskhetsrörelsen, med
J. V. Snellman som den store banbrytande
ledaren, under senare hälften av 1800-talet
skapade dess nödvändiga förutsättningar: finska
språkets likaberättigande med svenskan och
bildningsmöjligheter för den tillbakasatta
folkmajoriteten. Kampen mot den svenska
överklassens av ståndssamhället skyddade
privilegier var i detta skede ett naturligt led i en
historisk omformningsprocess, som ledde fram
till representationsreformen och det
demokratiska genombrottet i början av 1900-talet.
I litteraturen kan man studera detta
brytningsskede i olika belysning hos diktare som Juhani
Aho och Minna Canth, J. H. Erkko och Eino
Leino. Här hade finskhetsrörelsen ingått för-
bund med demokratiska idéer som öppnade
andra perspektiv än de enbart språkpolitiska.
Snellmans arvtagare inom det gammalfinska
partiet drev däremot sina teser så hårt, att de
under ofärdsåren var beredda till mycket
långtgående eftergifter inför ryska maktspråk, blott
det svenska inflytandet inom landet därmed
samtidigt kunde minskas. Deras gentemot
ryssarna kompromissvilliga konservatism hade i
lika hög grad som den konstitutionella svenska
konservatismen sin huvudmotståndare i den
framväxande arbetarrörelsen med bistånd av
ungfinska kretsar och radikala svenska
borgare. Arbetarrörelsen hade nu övertagit en
väsentlig del av finskhetsrörelsens mission,
nämligen uppgiften att skapa bättre
existensvillkor för de djupa folklagren, höja deras
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
