- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
414

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bokrecensioner

igen på sidan intill, och använder sin vid det
här laget makalösa hantverksskicklighet på ett
för läsaren ytterst njutningsrikt sätt. Det hör
ju till, när man recenserar Maugham, att för
all del sätta dit en brasklapp att hur roligt
man än haft av boken, så är den ju ändå bara
underhållning. Vare den alltså ditsatt här
också. Men vilken underhållning. Kerstin änèr

DET VAR EN GÅNG...

John Gält : Det hände i vår by. Mr.
Balwhid-ders anteckningar och reflexioner om sig
själv och sina församlingsbor.
Översättning av Daniel Andreæ.
Diakonistyrelsens bokförlag
1948. 7: 50.

"Det hände i vår by" heter på
originalspråket "Annals of the Parish" och är en
fingerad krönika, som sträcker sig från 1760
till och med 1810. "Den som här för ordet är
en måttligt bildad, måttligt intelligent och
måttligt ovärldslig lantpräst, som sitter och skriver
sina memoarer." Dessa citerade ord tillhöra
Daniel Andreæ, som är den, som har översatt
boken, som har försett den med en liten fin
inledning, och som troligtvis också är den, som
har gjort det lyckade grepp i litteraturens stora
skattgömma, som har fört denna glada,
trivsamma och raffinerat välskrivna bok inom
räckhåll för svenska läsare. Och som alltså är
den, till vilken eventuella tacksägelser böra
riktas.

Det är inte ofta man träffar på en bok, som
är så väl lämpad att bli en vän genom år och
öden som denna lilla skotska bykrönika från
1821. Den gamle kyrkoherde Balwhidder har
ett gott mått av de mänskliga fel och odygder,
som göra människorna uthärdbara och kära
för varandra. Och han har också den enda
dygd, som egentligen behövs här i världen.
Han har ett gott hjärta. Och hans församling
liknar honom. Friden, trevnaden och den
innerliga gemenskapen bakom dess gröna
häckar komma säkerligen att locka trötta
nutidsmänniskor på samma sätt som de en gång
lockade den ganska äventyrlige John Gält. Man
skriver bäst om det som man själv mest saknar,
heter det, och detta kan möjligen vara en
förklaring till att den världsomfarande John Gält,
affärsman, smugglare, kolonisatör, har kunnat
skapa en bok, som från början till slut är
präglad av ett stort och glatt lugn. Och detta
trots att det händer oändligt mycket i den.

Nordamerikanska frihetskriget och
Napoleonskrigen kräva sina tributer i församlingen, och
mr Balwhidder gråter med de sörjande.
Romantiska kärlekspar bli äntligen förenade i
regelrätta äktenskap, och mr Balwhidder känner
en hjärtlig glädje. Det timar olyckshändelser
och det utföres förbrytelser, smugglingen blir
församlingens plågoris och den okonstlade
mr Balwhidder skriver helt öppenhjärtigt, att
av det mångfaldiga onda som kommer av
denna smuggling "är tullmännen förvisso det
värsta". Och när den gamle lantprästen inte
har några mera betydelsefulla saker att berätta
så skriver han till läsarens stora förnöjelse om
de mindre tingen. Om hur skollärarinnan
opererade lady Macadams moskovitiska anka, som
hade råkat föräta sig på bönor i prästens stall.
Eller om den förskräckliga hämnd som den
hänsynslösa lady Macadam utkrävde på miss
Betty Wudrife, när bemälda miss Betty vägrat
att utlämna mönstret till den moderna
sidenmantel, som hon hade haft med sig från
Edinburgh.

"Ett år av solsken och behag" heter ett av
kapitlen i John Galts bok. Femtio år av
solsken och behag, så skulle man kunna kalla
denna bok själv, som på det livligaste kan
rekommenderas åt alla dem som söker efter en
god, glad, trevlig och klipskt underhållande
vän, som alltid är redo att dela med sig av sina
goda egenskaper, och som utan ett muck låter
sig ställas på hyllan, när man inte har tid att
syssla med honom längre.

Elisabeth Tykesson

DANSK KLASSIKER

Johannes Ewald: Liv och meningar.
Inledning och översättning av Hj. Lundgren.

Wahlström & Widstrand 1948. 8: 50.

Johannes Ewald, författaren till "Kong
Christian stod ved højen Mast", var ungefär
jämnårig med Bellman men dog fjorton år
innan denne (1743—81). Ändå märker man
skillnaden i klimat. Naturligtvis finns det en
skillnad i temperament också, och det är här
bara fråga om en stilkritisk jämförelse som
kan bidra till karakteristiken. Hur mycket
Bellman än förändrades i riktning mot
romantiken behöll han ett drag av rokoko, ibland
i den högre stilen, ibland i solid bondrokoko,
och för tidens svärmiska gråtmildhet hade han
föga sinne. Dansken har levat närmare
kontinenten och varit mera känslig för dess mode-

414

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free