- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
701

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - C. G. Bjurström: Krig och efterkrig. Brev från Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIG OCH EFTERKRIG

ordet "hunger" och ovidkommande yttre
omständigheter men aldrig det väsentliga. Det
fysiska lidandet upptar en människa totalt,
minnet kan aldrig åstadkomma ett liknande
resultat. Den ende, som skulle kunna ha någon
erfarenhet av hunger och skräck och lidande,
vore den tyske läkare, som kom och iakttog
verkningarna av tortyren och svälten på
fångarna. Själva hade de aldrig möjlighet att
observera sig själva. Kan man anses ha lärt sig hur
långt krafterna kan räcka? Det finns ingenting
som säger att de kommer att räcka lika länge en

annan gång. Menar några att de genom de
utstådda lidandena funnit vägen till en tro, till
en förvissning? I så fall beror det endast på
att de tidigare aldrig givit sig tid att tänka.
Anden kan endast berikas genom ande, anser
Bloch-Michel. De människor som
motståndsrörelsen fört fram i första ledet skulle ändå
förr eller senare ha gjort sig gällande. De
"stora tillfällena" lär oss ingenting, deras
undervisning är för enkel. Nu är de förbi, och
det gäller att leva i vardagen. Blott där kan
människan visa vad hon duger till.

II. EFTERKRIGETS FRÄMLINGAR

När kriget bröt ut var Sartre filosofilärare,
Merle lärare i engelska, Bloch-Michel advokat.
De var alltså mogna män. Kriget, nederlaget
drabbade givetvis deras värld, lika väl som de
yngres, men de hade då redan funnit en
jämvikt eller ett mål att sträva efter. De tycks inte
ha rubbats i sina tidigare värderingar.
Bloch-Michel säger "Jag är inte endast viss om att
erfarenheten inte skänkt mig något som
berikar min kunskap om mig eller om världen,
utan håller även före att det inte ligger inom
dess möjligheter".

Generationen efter dem hade däremot inte
haft tid att skaffa sig en fast grundval, en
metod eller ens några vanor. Kriget blev för
den ett förnekande av alla traditionella
värderingar, och ur kaos hämtade den en blandning
av likgiltighet och uppror. Den generationens
män har gått direkt från skolan till striden,
förräderiet eller svartabörsjobberiet. De har
aldrig kunnat återgå till det normala eftersom
de aldrig upplevat ett dylikt tillstånd.
Återgången till en s. k. normal värld, d. v. s.
övergången till en imitation av "den gamla goda
tiden" före kriget måste i deras ögon te sig som
ett bedrägeri, en lögn.

En typisk exponent för detta sinnestillstånd
finner man i hjälten i "Le heros inédit" av
Michel Rousseau-Bellier (Pion). Han har
under kriget sysslat med att föra folk över
schweiziska gränsen. Tillfångatagen, lössläppt

efter ett halvt oavsiktligt förräderi, tar han sin
tillflykt till Schweiz och återvänder först till
Paris vid de allierades landstigning i
Normandie. Vid Paris’ befrielse sluter han sig till
de franska trupperna, men striderna i östra
Frankrike och i Tyskland lämnar honom lika
likgiltig och ensam som tidigare. När han
avmobiliseras står han åter absolut isolerad i
samhället, oförmögen att besluta sig för att ge
sig i kast med vardagen. Han har aldrig hunnit
lära sig ett yrke, skaffa sig något innehåll i
sitt liv. Han känner enbart motvilja och olust
inför vardagens strävsamma och enformiga
perspektiv. Han slutar som regelrätt gangster
och blir nedskjuten av polisen. Visserligen
ligger Gides "acte gratuit" och Camus’ främling
till stor del bakom denna gestalt, men han är
dock en sinnebild för efterkrigsmannen, rotlös
och isolerad i en absurd värld som inte ens
äger nederlagets tragiska resning, utan som
enbart är förvirring och tarvlighet.

Ett liknande öde möter oss i "Le Grand
Vestiaire" av Romain Gary (Gallimard). Den
unge Luc Martins fader har stupat i
motståndsrörelsen. Luc skickas efter befrielsen till Paris
för att omhändertagas av en improviserad,
välmenande men inkompetent statlig organisation.
Han inser vid första konfrontationen att där
inte finns någonting att hämta och smiter
tillsammans med en pojke som varje vecka spelar
faderlös för att kunna få ut en kostym och

701

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free