- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
457

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åskådliggöra. Till sitt yttre återfinnes därför
uppfattningen af Gehenna oförändrad i nya testamentet.
Äfven Gehenna har tvenne afdelningar. Den ena kallas
Det yttre mörkret (Matt. 8: 12; 25: 30). Den andra kallas
eldens Gehenna (ysrvvc~ ~ro~ ~ri~) och liknas vid en
brinnande ugn (Matt. 13: 42, 50), eller vid en eldsjö
(Uppenb. 20: 14) med eoniska lågor (Matt. 25: 41; Mark.
9: 43; Luk. 3: 17).
Innan vi redogöra för nya testamentets lära om
Gehennastraffen, förutskicka vi följande ord af den
ortodoxe teologen Kahnis, hvari han framställer och från
sin ståndpunkt rättfärdigar kyrkans uppfattning af symbolen:
De onda upphöra visserligen icke efter domen att vara
till. Jesus Kristus säger i Matt. 25 med bestämdhet och
eftertryck, hvad han på andra ställen dels förutsätter
(Matt 7: 23~10: 15 ff.), dels i det enskilda uttalar (Matt.
12: 32), dels korteligen lär (Matt. 13: 42; Mark. 9: 44 m.
fl. st.), att de i den yttersta domen fördömda skola gå till
evig pina (Matt. 25: 46). Den straffort, hvari de onda
människorna skola vara tillsammans med de onda andarna,
heter efter Hinnoms dal (2 Kon. 23: 10) Gehenna ~vvs). Det
är en ort för gråt och tandagnisslan (Matt. 13: 42) samt eld
(Matt. 13: 42 m. fl. st.). I enlighet därmed har kyrkan i
alla tider på det bestämdaste lärt helvetesstraffens evighet.
Detta är de lutherska symbolernas otvetydiga bekännelse
(Aug. Conf. art. XVIII: Impios homines ad diabolos condemnabit,
ut sine fine crucientur) och den gamla dogmatikens enhälliga
lära. I alla tider hafva invändningar höjt sig mot
helvetesstraffens evighet. Dessa invändningar utgå dels från
idealistiska riktningar, som hyst en stark tro på det goda i
människan, särskildt på frihetens oförytterliga kraft, dels
från panteistiska grundåsikter, som vilja upplösa allt i
Gud-enheten, dels från mystisk-pietistiska meningsflockar,
som ha en böjelse för att tänka sig slutet så fullsaligt som
möjligt, dels från humanismen, som med en stark tro på den
goda naturen förenar en benägenhet att afbryta alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:02:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blok/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free