Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Z - Zefanja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde krig emot dem, Jer. 21. 1, 2; 37: 3.
Han fick ött bref ifrån Semaja, en af de
fångna i Babel, hvari denne påminde honom
om, att Herren hade satt honom till präst
i Jojadas ställe, på det ban skulle hafva
tillsyn i Herrens hus öfver alla själfgjorda
och förryckta profeter och sätta sådana i
stock och balsjärn. Och så frågar Semaja
honom, hvarför han icke hade näpst
Jeremia, hvilken hade gjort sig till deras profet.
Zefanja läste upp brefvet för Jeremia, men
gjorde dock icke något vid honom, kap.
29: 24—32. Men när kaldeerna gjorde den
sista eröfringen i Jerusalem, tog
Nebuzara-dan, anföraren för lifvakten, Sefanja jämte
några andra af Jerusalems stormän och
förde dem till Ribla i Hamats land, till
konungen i Babel. Och konungen i Babel
slog och dödade dem i Ribla, 2 Kon. 25:
18—21; Jer. 52: 24—27. Zefanjas fader
hette Maaseja (Maaseja 16). Sannolikt var
han broder till lögn profeten Zedekia
(Zede-kia 5). Kanske var det också han, som var
fader till Josia (Josia 2), Sak. 6: 10, 14.
Namnet betyder: Herren är förborgad,
Herrens hemlighet (Stora kyrkobibeln); Herren
beskyddar (Fjellstedt).
Zefanja 2. En levit af Kehats ätt, en
afkomling af upprorsstiftaren Korah. Hans
fader hette Tahat (Tahat 2), och han hade
en son, som hette Asarja (Asarja 7), 1 Krön.
6: 36.
Zefanja 3. En profet i Juda i konung
Josias tid, profeterade mycket om Heirens
grymma vredes dag öfver såväl Jerusalem
som öfver hednafolken; men äfven om den
ljufliga tid, som kommer att följa därpå,
Zef. 1: 1—3: 20. Hans profetia utgör den
trettiosjätte boken i bibeln och innehåller
tre kapitel. Fjellstedt säger, att hans
profetiska tid var under åren 640 - 610 före
Kristus.
Zef i, den tredje af Elifas, Esaus sons, sju
söner (Elifas 1). Han var stamfurste med i
Esaus släkt, 1 Mos. 36: 11, 15; 1 Krön. 1:
36. På förstnämnda ställe heter han Zefo.
Namnet betyder: Upphöjd ort, kulle (Stora
kyrkobibeln).
Zefo, se Zef i här ofvan.
Zefon, den förste af Gads sju söner (Gad
1), föddes honom i Kanans land, men drog
med sin farfader Jakob till Egypten, då
denne drog dit med hela sitt hus för att
träffa sin son Josef. Af honom uppstod
en släkt, som kallades den zefonska
släkten, 1 Mos. 46: 16; 4 Mos. 26: 15. På
förstnämnda ställe heter han Zifion.
Namnet betyder: Skådare (Stora kyrkobibeln).
Zelek, en af Davids hjältar, ammonit till
börden, 2 Sam. 23: 37; 1 Krön. 11: 39.
Namnet betyder: Delning (Stora
kyrkobibeln).
Zelofhad, en man af Manasses stam,
hans fader hette Hefer (Hefer 1). Han
hade inga söner, men fem döttrar, hvilka
fingo arfsrätt lika med männen af deras
släkt, dock med det villkor, att de icke
skulle gifta sig med någon man utom
Manasses stam, på det att deras arfslott i
landet icke skulle komma att öfvergå på
annan stam, 4 Mos. 26: 33; 27: 1, 7; 36: 2—
11; Jos. 17: 3; l Krön. 7: 15. Namnet
betyder: Rädd för skuggan eller mörkret.
Anm. Enligt 1 Krönikeboken tycks
Zelofhad vara Makirs son; men det är dock
tydligen samme Zelofhad som den, hvilken
nämnes på de andra ställena.
Zeret, en man af Judas stam, den förste
af Heleas tre söner, 1 Krön. 4: 7. Fadern
hette Ashur.
Zeri, den andre af Jedutuns sex söner
(Se Etan 5), blef af David och hans
här-höfvitsmän afskild att som sångare och
musikant tjänstgöra vid gudstjänsten under
ledning af sin fader, 1 Krön. 25: 3, 9.
Zeror, en benjaminit, från hvilken
konung Saul härstammade. Hans fader hette
Bekorat, och han hade en son, som hette
Abiel, (Abiel 1), 1 Sam. 9: 1. Namet
betyder: Sammanbundet, knippe (Stora
kyrkobibeln).
Zeruga, moder åt Jerobeam, Nebats son
(Jerobeam 1), var änka på den tiden, då
oenighet uppstod emellan Jerobeam och
konung Salomo, 1 Kon. 11: 26.
Zeruja, se Seruja.
Ziba I. En tjänare i Sauls hus hos
Me-fiboset, Jonatans son. När David hade
kommit till konungaväldet öfver hela
Israel, frågade han, om det fanns någon kvar
af Sauls hus, mot hvilken han kunde få
bevisa barmhärtighet för Jonatans skull.
Då hade de fram till honom Ziba. Och
Ziba anmälde Mefiboset för David. David
gaf då allt Sauls jordagods tillbaka åt
Mefiboset och befallde Ziba att bruka jorden åt
sin herre och inberga dess afkastning åt
honom; men Mefiboset själf skulle spisa vid
konungens bord. Och Ziba förband sig till
att göra allt hvad konungen ålade honom.
Ziba hade femton barn och tjugu tjänare,
2 Sam. 9: 1—11. När David flydde ut ur
Jerusalem, undan för sin son Absalom, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
