Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den genomrolige vissångaren*’.
förkylning och nedsvalde den med ett ättiksurt
leende, följd av en klunk krisöl:
»Vet du inte hut din dåre, grina illa åt en
Mar-teil och dessutom begå den dödssynden att förtära
den med krisdricka!!»
*
Efter Danmarks vistelsen turné i Mellansverige,
vi delade rum — Rolf var sällskapssjuk, skulle
alltid ha någon att tala med, han var jämnt full
av idéer och planer och ville ögonblickligen
del-giva någon dem och höra: »Va tycker du kära
bror, ingen dum idé, inte sant?» En del voro
bra, framsynta och realiserbara, en del barocka
och svarade jag efter långt och moget
övervägande: »Åt helvete kära bror», kunde jag få mig
ett bombardemang av kuddar, tofflor etc.
tills han blev lugn. Han hade i sin
heliga ilska inte lagt märke till att jag reti<
rerat in i garderoben. Men han bjöd på
kaffe och bakelser, och så var det glömt och
ur världen.
En gång när vi lågo i Halmstad i ett
rum med två sängar väcktes vi tidigt på
morgonen av en ilsken telefonsignal.
Förra gången Rolf var i samma stad hade Jean
Claeson, den gamle trubaduren och
skämtaren, ringt upp Rolf och med myndig ton
sagt: »Det är från polisen. Här blir inget
uppträdande av för herr Rolf — Ni har
lite ouppgjort med ordningsmakten som Ni
behagade först klara upp.»
Denna gång var det verkligen polisen, men
i privata ärenden: själva kommissarien som
förfrågade sig om Rolf ville assistera vid
en välgörenhetsfest som skulle avhållas och
vars ordförande hr polisen var. Rolf i tro
att det även nu var »ugglor i mossen»
svarade denna myndighetsperson:
»Nä, din gamle räv, håll dej på din
mammas gata och ha dina papper i ordning!
Låt bli att glutta i mina vishäften hål!
dig till din ‘Zuzu* » (Jean Claesons stora
succé den tiden). Avringning i örat.
»Där gav jag honom ändå, hörde du det
A bram!»
»Ja, det hörde jag. men det kommer kanske surt
efter . . .»
Det kom. I full uniform stegade herr
kommissarien bister in och bad om en förklaring.
Jag darrade som ett asplöv, men Rolf bara
skrattade — hejdlöst, passionerat, som endast han
kunde, och allrahelst i tragikomiska situationer.
T. o. m. kommissarien skrattade och det vill inte
säga litet, men först sedan han fått vederbörlig
förklaring, den nöden krävde.
Det blev frukost i polisens sällskap och det
blev medverkan.
Vi voro en gång i Västerås och då måste Kolf
som snäll gosse bo hemma hos mamma på
Flora-gatan. Den natten sov jag alltså »solokvist» och
hade ingen att träta med men middag åt jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:08:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bokenrolf/0028.html
