- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
34

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunstlingens

eriksgata

börjar

År. 1908 var Rolf engagerad hos Axel
Eng-dahl vid Folkteatern i Göteborg som
inspi-cient, ett slags föregångare till dem store
regissör han senare blev. Han kunde bara inte
förstå, varför Engdahl ej släppte in honom på
scenen, ty själv ansåg han sig mycket mer begåvad
än publikfavoriten på den tiden, Gösta Björkman,
som sjöng bohuslänska beväringsvisor så glädjen
stod högt i tak. Björkmans repertoar blev för
övrigt den första, som Ernst sedermera använde sig
av, sedan han skuddat inspicientoket av sig och
blivit artist på allvar.

Jag återsåg honom inte sedan förrän 1910, då
han uppträdde på Orientaliska biografen vid
Drottninggatan samtidigt som jag skördade mina första
kabaretlagrar i Strömparterren. Han hade nu
börjat bli ett stycke av den charmör, som sedan skulle
erövra hela Norden. Med en stiliserad
national-kostym sjöng och trallade han av hjärtans lust
och biografen var överfull för varje föreställning.

nen först oförstående, men det gick upp ett ljus
senare — 17 maj var också Alfonsos födelsedag.

Från Barcelona, Monte Carlo och alla
härligheter kom Rolf hem, med noter från Christiné,
till sommarvila på Larkollen utanför Moss, hans
mamma var också där, och brudgummen och jag
drog där många torskar ur havets djup.

*



Vi voro ler och långhalm. Vi voro i London
och gjorde plattor, vi var uppe på barselhjemmet
och dopte pojken hans, som kom till senare. Rolf
startade cabareten i Fenix, jag fick vara med på
hans senare revyshows, på turnéer i svenska
landsorten.

Jag träffade honom sedan i Helsingfors, där
han uppträdde på Apol loteatern och varje afton
skördade väldigt bifall. Han var hela det
kvinnliga Helsingfors* förklarade gunstling och blommor
och presenter haglade över honom.

Nästa gång vi stötte ihop var 1914, då han fick
sitt första stora engagement i Berns. Han hade
dessförinnan uppträtt på Sveateaterns varieté, men
genom dålig placering i programmet kunde han
ej göra sig gällande där. Genom förmedling av
fru Anna Hoffman Uddgren och konsulinnan
Key-ser kom han som sagt till Berns, och publiken
stormade varje afton dit så att knappast en stol stod
att uppbringa vid niotiden. Han hade en särdeles
god hjälp i Karl-Evert som då ej själv var
utövande artist men som levererade de flesta visor
som Rolf exekverade. Vem minns inte den lilla
rara visan »Tess lördan» av Jeremias i Tröstlösa
men med utökade verser av Karl-Evert. Eller den
lustiga parodin »O, Sofi» på melodi till en dåtida
schlager: »O, Marie». Eller hans lilla känsliga visa
»Barndomshemmet». Det fanns knappast ett torrt
öga i salongen när han föredrog den.

Jag vill inte göra några kommentarer till hans
för tidiga död utan jag säger bara som jag sade
om Sigge Wulff: Lyckliga de som få gå bort på
höjden av sin popularitet och slippa truga sin
konst på en grätten publik, samma publik som
kanske förr rivit ner tak och väggar för sin
favorit. Frid över ditt kära minne gamle vän Ernst.

Jean Claesson.

Jag fick vara med om när Rolf själv fick ett
smeknamn. Nalles Anita fann det, det blev ett
passande namn: Klenoden, och vid vissa högtidliga
tillfällen Herr Klenoden.

Ja, ja, kära Klenoden — Rolf eller Ragnar,
som din mamma alltid kalla’ dej, vi fick aldrig
uppleva den tiden, som vi så ofta pratade om, att
samman i barnbarns närvaro gå igenom gamla
minnen.

Men både du och jag mindes nog tusen fler
saker som inte av mig blivit nedskrivna och aldrig
skola komma på pränt.

Berco har tagit ordet ur munnen på mig i sin
runa i krönikan. Jag säger bara: Ja och amen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free