Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T> en sista intervjun
Av Sixten Ahrenberg
Det är ett par dagar före julaftonen, den
julafton då Ernst Rolfs livsöde fullbordades.
Klockan är ännu inte sju på morgonen och
Centralens perrong ligger dyster och avfolkad i
den starka skymningen. Förutom postmännen och
de morgonsömniga stadsbuden äro personerna lätt
räknade här nere. Vi vanka nästan ensamma, jag,
en kollega och fotografen. Precis 6,55 frustar
Oslotåget in på skenorna.
En voluminös gråmelerad ulster kliver ner:
»Nog är det tusan, att tåg ska behöva komma
till stan mitt i natten . ..»
Det märks dock ingen trötthet hos Ernst Rolf.
Han är lika leende som alltid, och leendet blir
ännu bredare när han ser att en fotograf motats
upp »mitt i natten» för att knäppa honom. Med
hatten i hand poserar han ett ögonblick framför
en paketkärra och blixten bränner av. Föga ana
vi, att denna morgonblixt är »sista flamman». Av
tusen den.
»Nu går vi och dricker kaffe, gubbar», säger
Rolf efter tagningen på perrongen. »Kaffe är
prima på morron!»
Vi vandra till Centralens restaurang och slå oss
ned i ett hörn, nästan de enda gästerna så här
dags på morgonen. Samtalet flyter ostört, det
handlar om veckans — eller nästa veckas —
revynyheter.
När han rynkar pannan och grubblar ett
ögonblick kan nan möjligen tycka att han ser en aning
härjad ut. Det blå under ögonen blir litet för
markerat. Ögonen titta ut i rymden, på allt och
ingenting. Men inte tänka vi på detta nu. Det kommer
i skymundan för den rolfska energin och
intensiteten. Revyn är allt för honom nu, han planerar
och berättar, han skall ljudfilma i morgon, skriva
ett nytt program i övermorgon, underhandla och
repetera dessemellan.
När vi sutto där i Central restaurangens trevna
hörna fick Rolf plötsligt syn på en bild i
tidningen av sig själv. Det var hans rollporträtt från
succékupletten »Farfar dansar». Han tyckte det
var ett utmärkt foto och ville genast se det i ori-
ginal. Hans närvarande reklamman fick order att
skaffa bilden. Fotot hade blivit färdigt under
Rolfs bortovaro.
»Bilden ligger på teatern», sade reklammannen,
»men nycklarna finns på hotellet.»
»All right», svarade Rolf, »ta en bil!»
Reklammannen tog en bil, han hämtade
nycklarna på hotellet, han hämtade bilden på teatern
och han kom tillbaks till vårt bord. Rolf tittade på
bilden ett ögonblick och slängde sedan undan den,
»Den var bra den där!»
Det var allt han sade.
Bilen kostade väl några kronor, men Rolf skulle
själv till teatern om någon timme. Han borde väl
kunnat vänta, tänkte vi tyst för oss själva. Men
det hade varit ekonomi. Och för det problemet
hade den impulsive Rolf föga sinne.
Kl. 6.58 f. m. den 22 december 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
