Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 ANDERS GRAPE
för god i hela dess vidd; den ställes i paritet med de klassiska auktorerna
och åberopas vid sidan af Jordanes och Saxo.
Det blef emellertid den yngste af bröderna, Petter (f. 1670), som mest
decideradt kom att utvälja antikviteterna och särskildt fornlitteraturen till sitt
hufvudfack, och det torde kunna sägas, att den verksamhet han på detta fält
kom att utveckla blef ganska betydande, särskildt i betraktande af den korta
arbetsdag, som blef honom tillmätt. Vid 21 års ålder ventilerade han (1691)
under Lagerlööf pro exercitio en afhandling: ’Pro veris & antiqvis gentis
Gothicæ asserendis’. Redan två år senare utgaf han ’Fostbrödernas, Eigles och
Asmunds saga. Af Gamla Göthiskan uttolkad . . .’ (Ups. 1693), med svensk
och latinsk öfversättning, en vidlyftig, mäkta lärd kommentar och en
förteckning öfver de »ofgamble» orden (tillsammans 174 s. i 4:o). Man har ju svårt att
tro, att den 23-årige mannen ensam skulle ha utfört detta omfattande arbete
med dess — naturligtvis efter tidens måttstock och pretentioner sedt —
onekligen rätt skickligt hopkomna kommentar; särskildt tror jag man kan
misstänka, att den äldste brodern, Jonas, haft sin hand med i spelet1, liksom det
äfven är antagligt — som Annerstedt förmodat2 — att Olof Rudbeck själf,
på hvars bekostnad arbetet trycktes3, haft någon andel däri. I hvarje fall
torde man dock ej kunna frånkänna Petter Salan själf den vida öfvervägande
hufvudparten af arbetet — det synes man kunna sluta af de konceptfragment,
som ännu finnas i behåll.4 Efter aflagd examen i filosofiska fakulteten
försvarade han påföljande år (1694) under Goeding sin gradualdisputation,
’Ægeria nympha, Atlantica non Romana’, däri han — på 10 sidor i liten oktav
— med en sant rudbeckiansk tankegång och bevisföring uppvisar, att nymfen
Ægeria, med hvilken ju enligt sägnen den gamle kung Numa Pompilius hade
nattliga rådplägningar, i själfva verket är identisk med — Sverige och att
det var därifrån han hemligen hämtade sina visa lagar.5 Från år 1694 —
alltså redan före nämnda disputation — tycks han hufvudsakligen ha vistats
i Stockholm, där han (jämsides med en kondition) sysslade med afskrifning af
isländska handskrifter samt allehanda excerperingsarbeten i Riksarkivet och
1 Den konstnärligt lagde brodern Nicolaus har äfven här etsat en titelplansch.
2 Bref af Ol. Rudbeck . . ., s. CCXXXin.
3 Rudbeck tryckte senare om sagan (med noterna och den latinska öfversättningen)
i en folio-edition u. å., ett som bekant mycket sällsynt tryck (okändt för Warmholtz,
Möbius o. a.).
4 I UB R 712.
5 Samtiden tycks ha varit belåten med den förebragta bevisningen: præses själf,
Goeding, betecknar den ännu 1725 som »solid» (i ett bref till Nils Hufwedsson Dal; tr.
i Den sw. Mercurius, Årg. 3: D. 1 (1757: Jul.—Sept.), s. 181) och Swedberg ger (i sitt
rektorsprogram 1697 vid Petter Salans begrafning) afhandlingen epitetet: »ingeniosa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
