Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKSEL ANDERSSON f 209
vare Carl Rupert Nybloms medryckande föreläsningsverksamhet. Den 21
jan. 1880 samlade sig ett antal unga vetenskapsidkare kring professor
Nyblom och bildade i Uppsala Svenska litteratursällskapet. Bland inbjudarna
till sällskapet, som satte till sin uppgift särskilt att »utgiva svensk litteratur
från och med reformationen, sådan den föreligger i handskrift eller i äldre
sällsynta tryck» samt »offentliggöra bidrag till svensk bibliografi och
litteraturhistoria», märkas de kända namnen O. Alin, L. Bygdén, I. Fehr, E.
Lewenhaupt, H. Schtick (sällskapets förste sekreterare), K. Warburg, C. Wahlund
m. fi. Det var i detta sällskaps första publikationer, som G. E. Klemming
offentliggjorde sina bekanta »Ur en antecknares samlingar» (1880—82),
»Anteckningar af och om Buræus» (i Samlaren 1884 ff.) m. m. och slutligen
de fyra häften av »Sveriges bibliografi 1481—1600» (1889—92), i vilkas
utgivning Andersson kom att taga en så verksam del. Redan år 1885 hade
han blivit Svenska litteratursällskapets skattmästare och inlade härunder
stora förtjänster om sällskapet genom att tillföra detsamma ett stort antal nya
medlemmar och även på annat sätt skaffa det ekonomisk grundval. Under åren
1900—1906 fungerade han som sällskapets sekreterare och redigerade i denna
egenskap dess publikationer dessa år, däribland Samlaren, årg. 1901—1906.
Andersson utövade i början av sin biblioteksverksamhet ett icke
obetydligt bibliografiskt utgivar- och författarskap, som är påverkat av särskilt
två omständigheter: samarbetet med överbibliotekarien G. E. Klemming
och hans ställning i Svenska litteratursällskapet med det där rådande
intresset för svenska reformationsskrifter. Det är på den svenska
reformationslitteraturens område, som tyngdpunkten av Anderssons vetenskapliga
författarverksamhet ligger: hans ny editioner — de första tillsammans med
H. Schück — av »Skrifter från reformationstiden i urval» (1889—93), särskilt
»Een nyttwgh wnderwijsning 1526» och »Een skön nyttugh vnderwisningh
1526», utmärka sig för största noggrannhet och äro försedda med
bibliogra-fiskt och litteraturhistoriskt värdefulla inledningar och kommentarer.
Sommaren 1892 hade Andersson företagit en särskild forskningsresa för att i tyska
bibliotek studera den tyska reformationslitteraturen och här uppspåra
förebilder till den svenska. Den minutiösa noggrannhet, som utmärker Anderssons
utgi var verksamhet, kom särskilt till sin rätt vid den ny edition (med efter
förebild av originalets typer nygjuten schwabackstil) av Nya Testamentet
1526, som han utgav 1893 till minnesfesten av Uppsala möte 1593. Tyvärr
utkom aldrig någon inledning eller kommentar till detta arbete och så är
även förhållandet med flera andra verk, vilka Andersson efterlämnat
ofullbordade. Härtill torde icke blott hans ökade arbete i bibliotekets tjänst ha
varit orsaken utan även hans utgivarmetoder. Själv var han medveten härom,
ty i ett brev den 4 april 1889 till Klemming skriver han bl. a.: »Jag måste
medge, att jag verkligen lider av ett slags noggrannhetsmani, som är och
förblir hinderlig för produktion som författare».
Med Klemming inleddes bekantskapen först genom korrespondens i
tjänsteärenden, som synes ha tagit sin början i juli 1884. Bekantskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
