Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
O. WALDE
men, som nedan skall visas, måhända kan skjutas ytterligare ett par år
tillbaka i tiden. Vad som kommit mig att antaga att Visbyfragmentet är
äldre än de övriga bevarade upplagorna är, frånsett den typografiska
utstyrseln, som synes tyda på tidigt 1600-tal, den omständigheten att texten
häri i många fall företer en ålderdomligare prägel, med en ortografi, som
mera överensstämmer med språkbruket omkring år 1590. Vi möta
ordformer ’Ondskaff’, ’Redskaff’, ’Selskaff’ för ’Ondskab’ o. s. v. i de senare
upplagorna, Gud Allsommægtigste’ för senare ’Allermægtigste’, ’Fule’ för
’Fugle’, legomlig’ för ’legemlig’, ’Dieffuelsens’, ’Verdsens’ för ’Dieffuelens’,
’Verdens’, ’Metlidighed’ för ’Medlidenhed’, ’Læde’ (jfr sv. lättja) för ’Ladhed’,
’forsunden’ för ’forsvunden’1, ’taar’ för ’tor’, ’sønderlige’ för ’synderlige’
o. s. v. Skoklosterexemplaret intar i detta avseende en mellanställning, i
det vissa ord här uppträda med modernare ortografi än andra, varför en
del ord överensstämma med Visbyfragmentet, andra med upplagan 1656.
Även från innehållssynpunkt erbjuder den nyfunna upplagan en del av
intresse. Flera av författarens uttryck och vändningar äro här bevarade,
vilka i senare upplagor tydligen blivit ändrade och därigenom förlorat i
friskhet och originalitet. Så heter del t. ex. i En Søfaren Wijse: ’Hand
[o: Gud] vnde oss at sei/le2 i Verden saa wi alle en lycksalig Haffn kunde
faa’, där första versraden i de senare upplagorna lyder: ’Hand vnde oss i
Verden at leflue2 saa’.
Att Visbyfragmentet dock icke är själva originalupplagan, framgår utom
av typografien bl. a. därav att man kan konstatera en omsättning efter
tryckt förlaga, som ibland gått ganska vårdslöst till, i det att versraderna
på några ställen blivit förvanskade genom att slutet av en rad upprepas
i nästa eller i någon rad längre ned i texten, varigenom på åtminstone
ett par ställen rena meningslösheter uppstått. Detta skulle ej kunnat ske,
om författaren läst korrektur mot sitt manuskript.
’ Det är väl ej nödvändigt att betrakta formen ’forsunden’ som tryckfel för ’forsvunden’,
lokalt eller dialektalt har antagligen även den förra förekommit. Företeelsen, v-bortfall
framför u, är ju ej ovanlig i de nordiska språken, särskilt i isländskan. Från en
medeltida bönbok i Arnamagnæanske samlingen känner man en form ’forswndhen’ (Brandt &
Helveg, Den danske Psalmedigtning, 1, s. xviii b, ’forswndhen’ rimmande med ’bundhen’).
Kalkar, Ordbog til det ældre danske sprog, 1, s. 714 a, menar dock att denna form bör
läsas ’forsvunden’, under hänvisning till V. Såbys anmälan av Lund, Det ældste danske
skriftsprogs ordforråd; i: Sord. tidskr. f. filol., X. R., Bd 3, s. 288), vari påpekas att w stundom
är = du.
- Kursiverat av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
