- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
181

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

— Bjud mig till bröllopet, så skall jag sjunga
en sån humlevisa1 för er, att ni får ställa till
kristning ackurat om nio månader... började hon
ironiskt, men seende att gubben mulnade,
återtog hon i förändrad ton:

— Ni gör klokt, Miaciej, ni gör klokt. Hade jag
skaffat mig en annan karl, när min gubbe dog,
så skulle jag inte behöva gå i lejhjälp nu... Jag
var dum jag och litade på barnen, lät sätta mig på
undantag, skiftade ut jorden — och hur gick det?

— Jag skiftar inte ut en enda åkerremsa, sade
han i hård ton.

— Det var ett förståndigt ord av er. Jag har
varit till domstolarna hela raden, så de fattiga
slantar jag hade de gick sin väg, men rättvisa
kunde jag inte köpa mig... och nu på gamla dar
får jag gå i lejhjälp och leva i försmädelse. Jag
vånnar de asen dör i diket en dag för allt ont de
gjort mig! 1 söndags gick jag till dem bara för
att titta på stugan och fruktträna, som jag har
ympat själv — och då ställer sig svärdotra till att
skälla och säga, att jag kom för att spejonera på
dem. Du milde Jesus! Jag komma för att
spejonera på min egen gård och grund! Jag trodde
jag skulle falla död till marken, så tagen vart jag.
Jag gick till hans vördighet och bad, att han
åtminstone skulle ta dem i upptuktelse från
predikstolen, men han sa, att Herren Gud skulle gottgöra
mig i himlen för oförrätterna på jorden... Jaa
visst, jaa visst... har en ingenting, så får en
vara glad åt Herrens nåd i himlen... men nog
ville jag hellre sitta här på min egen grund, sova
under fjäderbolster i en varm stuga, äta gott och
ha’t bra ...

Och hon började så hätskt racka ned på allt

1 En urgammal polsk bröllopsvisa, som de gifta
kvinnorna efter vigseln sjunga för bruden och som innehåller
allehanda grovkorniga råd och anspelningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free