Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’229
och tittade undrande på de andra, för hon kunde
rakt ingenting begripa.
— Vad vill ni? Säg ut då! utbrast Boryna i
skarp ton, otålig över tystnaden.
— Jo se... tala då, Antek... vi har kommit
för det där gåvobrevets skull... stammade
smedshustrun.
— Handlingen är uppsatt, och om söndag blir
bröllop... det kan jag tala om för er.
— Vi vet det, men det är inte för det vi har
kommit.
— För vad då?
— Ni har skänkt bort hela sex morgen.
— Ja, det har jag, och om jag vill, skänker jag
bort alltihop.
— När alltihop blir ert, då kan ni skänka
borteet, sade Antek.
— Vems är det nu då?
— Det är barnens, vårt.
— Du är dum som ett får. Jorden är min, och
jag gör vad jag behagar med den.
— Försök på bara...
— Kanske du förbjuder mig? Du!
— Både jag och vi alla, och om inte vi så
förbjuder lagen er det, röt han, för han kunde inte
längre behärska sitt raseri.
— Hotar du mig med lagen, vad? Lagen! Håll
du käften, för retar du mig, kommer du att ångra;t,
skrek Boryna och rusade emot honom med knutna
nävar.
— Vi låter ingen orätt ske oss, gastade Hanka
och flög upp.
— Du? Vad har du att säga? Tre morgen usel
jord och några paltor det var din hemgift, och
här kommer du och skränar!
— Ni har inte gett Antek ens så mycket, inte
ens hans morgen efter mor sin har ni givit honom,
och vi tjänar drängfolk hos er och släpar som oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
